Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Elektronteorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRICITET OCH MATERIA. ELEKTRONTEORIEN.
1287
Det enklaste och närmast till hands liggande svaret lyder: de måste ha elektriska
laddningar.»
Faradays elementarkvantum (se sid. 1135) hade ju redan tidigt väckt tanken om
självständiga, elektriskt laddade småpartiklar, för vilka Stoney (se sid. 1136) 1891 föreslagit
benämningen elektroner. Arrhenius’ dissociationsteori hade vidare givit vid handen, att
man inom kemien, alldeles oavsett de elektrokemiska processerna, måste anse molekylerna
uppbyggda av elektriskt laddade joner. Lorentz kunde därför med en viss tillförsikt
utgå ifrån den hypotesen, att materian innehåller elektriskt laddade småpartiklar. Det
var emellertid åtskilligt »mer att göra» än att uppställa hypotesen om elektricitetsatomer,
elektroner, vilka i överskott eller underskott bestämma kropparnas negativa och positiva
laddningar. Lorentz’ teori betecknar icke någon återgång till Franklins beskrivande
elektricitetsteori, utan den utgör en ytterligare fördjupning av den Maxwellska teorien.
Enligt Lorentz gäller Maxwells teori för de elektriska och magnetiska fenomenen i
tomrummet, vad elektronteorien härutöver giver är därför i första hand en teori för materian
och för denna materias växelverkan med de elektromagnetiska fälten. Detta framgår
tydligt av följande, av Lorentz uppställda grundhypoteser för elektronteorien:
1. De elektromagnetiska fenomenen utspelas i etern,
som genomtränger all materia och som är fullkomligt
orörlig. För etern gäller den Maxwellska teoriens lagar.
2. All materia innehåller elektriskt laddade
småpartiklar, elektroner. I ledande material äro elektronerna
fritt rörliga, men i isolatorer äro elektronerna
fullkomligt elastiskt bundna var och en till sitt bestämda
jämviktsläge, varur de av mekaniska krafter kunna förskjutas.
3. I ett elektriskt fält utsättes varje rörlig eller
stillastående elektron för en mekanisk kraft, som per laddning
s-enhet är lika med fältets intensitet.
4. I ett magnetfält påverkas den rörliga elektronen
av en mekanisk kraft, som riktas vinkelrätt mot rörelsens
och magnetfältets riktningar och vars storlek per
laddningsenhet är lika med produkten mellan
elektronhastigheten, magnetfältets intensitet och sinus för vinkeln
mellan dessa båda.
Hastighetseffekter. Lorentz’ första utkast till elektronteorien hade till
huvuduppgift att klargöra de elektriska och optiska hastighetsef fekt erna. Vi ha redan tidigare
omnämnt, (se sid. 900), hurusom elektronteorien visade den bästa överensstämmelse med
de optiska hastighetseffekterna av första ordningen, men att Michelson-Morleys försök
tvingade Lorentz att komplettera sin teori med kontraktionshypotesen (se sid. 901). Aven
de elektromagnetiska hastighetseffekterna läto sig synnerligen väl inordnas under
Lorentz’ teori, som således i detta avseende visade sig vara överlägsen den Maxwell-Hertzska
teorien för rörliga kroppar.
Den relativitet, som Faraday påvisat i det av oss nyss omnämnda försöket med
magneten och kopparringen, blir icke för Lorentz en ren relativitet. När magnetfältet
ändras genom magnetens rörelse i förhållande till ringen, uppstår ett eterfenomen i
anslutning till Maxwells teori, nämligen ett elektriskt virvelfält, och detta orsakar en
in-duktionsström i ringen, på så sätt att de i metallringen fritt rörliga elektronerna drivas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
