Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Elektronteorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1286
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
sök, företog även ett försök, vid vilket båda kondensatorplattorna och en mellan dem
placerad isolatorplatta samtidigt fingo rotera. Enligt Hertz-Maxwells teori borde intet
magnetfält uppstå, emellertid erhölls en av dielektricitetskonstanten oberoende verkan,
vilken kan uppfattas såsom en skillnad mellan Rowlands konvektionsström, vilken är
proportionell mot D, och Röntgens ström, proportionell mot D—E, och denna skillnad
blir då proportionell mot E, d. v. s. oberoende av dielektricitetskonstanten.
Fig. 1089. H. A. Lorentz.
Lorentz elektronteori. Även i ett annat avseende var Maxwells teori
ofullkomlig. Maxwell hade genom sin teori lagt grunden till en elektromagnetisk ljusteori och
bl. a. fått fram ett samband mellan
ljusbrytningsindex och
dielektricitetskonstanten. Emellertid
kommer ljuset, när det brytes, även att
utsättas för färgspridning,
disper-sion, och den anomala dispersionen
(se sid. 867) giver tydligt vid
handen, att detta optiska fenomen
betingas av medsvängningar, alstrade
inom materians innersta byggnad.
Spektralanalysen har ju också på
ett otvetydigt sätt givit vid handen,
att materians atomistiska struktur
på det intimaste hänger samman
med de optiska fenomenen.
Maxwells teori, som vid långa
våglängder utomordentligt väl
överensstämmer med de
elektromagnetiska och optiska vågornas
yttringar, måste för att även omfatta
de kortvågiga fenomenen utbyggas
med någon teori för materians
samverkan med de elektromagnetiska
vågorna. En dylik teori, elektron-
teorien, uppställdes 1892 av den holländske fysikern och nobelpristagaren Hendrik
Antoon Lorentz (f. 1853) i dennes båda arbeten La théorie électromagnétique de
Maxwell och Versuch einer Theorie der elektrischen und optischen Erscheinungen in
bewegten Körpern (Försök till en teori för elektriska och optiska fenomen i rörliga
kroppar). Denna teori har sedermera genom växelverkan med den experimentella forskningen
bragts till en hög grad av fullkomning, och Lorentz gav i femte bandet av
Encyklo-pädie der mathematischen Wissenschaften 1902 en mästerlig sammanfattning av denna
teori. Sedan har Lorentz i en av honom författad lärobok, The theory of electrons, vars
första upplaga trycktes 1909, på basis av en vid Columbia University i U. S. A. 1906
hållen föreläsningsserie sammanfattat den samtida forskningens ståndpunkt i denna fråga.
»En efterföljare till Maxwell», säger Lorentz i sin nobelföreläsning 1902, »hade intet
mer att göra än att i den elektromagnetiska ljusteoriens språk översätta antagandet om
medsvängande smådelar.» Och han tillägger: »Av vad slag måste dessa smådelar vara, för
att de skola sättas i rörelse av ljusstrålens fram- och tillbakasvängande elektriska krafter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
