Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Elektricitetsledning genom gaser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRICITET OCH MATERIA. ELEKTRICITET GENOM GASER.
1299
järn vridbart kors av glimmer eller aluminiumplåt; i gångjärnet sitter en liten stopp,
mot vilken korset finner stöd, när det står i upprätt ställning; men lutar man på
glaskärlet, faller korset ned mot kärlets undre del. Ansluter man en hög spänningsdifferens
till elektroderna, ser man, som figuren utvisar, hur hela glaskärlet lyser av det gröna
ljuset, som kommer från glasets inre, så när som på en korsliknande mörk fläck, vilken
utgör liksom korsets skugga. Crookes kunde med sin sinnrika korsanordning dessutom
påvisa, att den del av glaset, som förut var mörk och vilken liksom skyddats av
korset, efter korsets nedfällning nu i stället lyser starkare än allt det övriga glaset.
Detta senare fenomen tyder på att den tid, under vilken fenomenet varar, har inflytande
på glasets förmåga att fluorescera. I själva verket återtager också glaset över hela
sin utsträckning ungefär samma egenskaper som före urladdningen, ifall man låter en
längre tid förflyta, innan experimentet upprepas — glaset behöver vila sig. Det hela
är liksom ett trötthetsfenomen.
Hittorf, som icke iakttog trötthetsfenomenet, men som däremot noga studerade
skuggbildningen, kom till den slutsatsen, att från katoden utgår något slags osynligt
»ljus», osynliga, »strålar», under vilkas påverkan glaset fluorescerar. Rörande dessa
strålars karaktär gingo meningarna isär. E. Goldstein sökte göra gällande, att de nya
strålarna, vilka han (1876) benämnde katodsträlar, äro etervågor, medan Crookes hävdade
(1879) i anslutning till en av den engelske
fysikern Varley redan 1871 uttalad åsikt,
att katodstrålarna utgöras av något slags
små partiklar, vilka slungas ut från
katoden, och han ansåg att starka skäl talade
för att dessa små partiklar dessutom äro
elektriskt laddade. Crookes uppfattade
icke katodstrålepartiklarna som vanlig
materia utan såsom materia i ett »fjärde aggregationstillstånd», någonting mycket finare
än både fasta, flytande och gasformiga ämnen.
Det argument, som från tysk sida framför allt riktades mot Crookes’ teori, var,
att katodstrålarna kunna passera genom materian, exempelvis gå de, enligt vad Hertz
1892 visade, tvärs igenom ett tunt aluminiumblad. Man ansåg, att även om
katodstrålepartiklarna vore så små som atomerna, så vore det svårt att tänka sig dem förmå
genomtränga ett aluminiumblad. Etervågor kunna däremot mycket väl tänkas gå
igenom ett aluminiumblad, vanligt ljus tränger ju genom tunna skikt av guld och
aluminium.
Det starkaste argument, som Crookes kunde uppställa till stöd för sin åsikt, var, att
katodstrålarna röna inflytande av ett magnetfält. Redan 1857 hade han observerat
detta, men den gången ägde han icke de tekniska hjälpmedel, som behövdes för ett
ingående studium. År 1879 kunde han däremot redogöra för ett experiment, som i hög
grad var ägnat att belysa dessa förhållanden. Fig. 1098 visar den anordning Crookes
betjänade sig av. Inuti ett vanligt geisslerrör, vars negativa pol N var skivformig,
placerades två skärmar av glimmer; den ena, bd, försedd med en springa e, ställdes intill
katoden tvärs över röret, den andra, dcf, bestruken med ett fluorescerande ämne,
ställdes längs med röret. Röret var urpumpat, så att när spänningen släpptes på, allt
glimljus försvunnit, och således var det fyllt av det mörka katodrummet. Den
fosfore-scerande skärmen visade dock hur ett strålknippe trängde genom glimmerskärmens
springa, och detta strålknippe gick i riktningen ef rakt emot anoden P. Fördes nu, som.
Fig. 1098. Katodstrålarna avböjas av ett
magnetfält, som om de vore en från katoden utgående ström
av negativa laddningar. Efter Crookes 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
