Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Elektricitetsledning genom gaser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRICITET OCH MATERIA. ELEKTRICITET GENOM GASER. 1301
Röntgenstrålar. Upptäckten av de numera över hela världen så välbekanta och
välsignelsebringande röntgenstrålarna gjordes i slutet av år 1895 av den tyske fysikern
Wtt,hetat Konrad Röntgen (1845—1923). Under arbete med katodstrålar iakttog
Röntgen, att en flera meter från vakuumröret uppställd bariumplatinacyanurskärm
visade stark fluorescens, även om den avskärmades från katodstrålröret genom ett över
detta lagt tygstycke. Härigenom leddes Röntgen att systematiskt undersöka fenomenet.
Det visade sig, att från de ställen av vakuumröret, som belysas av katodstrålarna, utgå
strålar med helt andra egenskaper än själva katodstrålarna. Dessa strålar, röntgenstrålar,
kallade Röntgen själv X-strålar, en benämning som ännu stundom användes. I tre
avhandlingar, publicerade 1895—97, klarlade Röntgen dessa strålars egenskaper på ett
synnerligen uttömmande sätt.
Röntgenstrålarna påverkas icke av magnetfält, och de utstråla åt alla håll från de
ställen, där katodstrålarna träffa ett föremål. Röntgenstrålarna svärta fotografiplåten
och genomtränga de flesta föremål, till och med metaller, ehuru de försvagas ju längre
väg de passera genom föremålen. Röntgenstrålarnas genomträngningsförmåga beror i
hög grad av spänningen och av vakuumrörets gashalt. De mest genomträngande
strålarna, s. k. hårda röntgenstrålar, fås vid högsta gasförtunning; ju högre gastrycket blir,
desto mjukare bli röntgenstrålarna.
Röntgen uppfann även en metod att koncentrera strålarnas alstring genom att
använda en aluminiumkatod i form av en konkav spegel, varigenom katodstrålarna
samlades mot en bestämd »brännpunkt», i vilken han placerade en med anoden förbunden
tredje elektrod, den s. k. antikatoden. Denna giver synnerligen stark röntgenstrålning,
om den är av s. k. tungmetall (platina, volfram). När röntgenstrålar passera genom
fasta, flytande eller gasformiga ämnen, komma dessa ämnen att utsända s. k.
sekundära röntgenstrålar, vilka bl. a. ha andra absorptionsegenskaper än de primära
röntgenstrålarna. Dessa sekundära röntgenstrålar ha sedermera visat sig äga stor
betydelse för studiet av materians egenskaper (se vidare sid. 1336).
Den oerhörda betydelse, som röntgenstrålarna fått i vetenskapens och teknikens
tjänst, har medfört en stort uppsving för röntgentekniken. Röntgenrör utrustade med
antikatod för alstring av röntgenstrålar ha undergått allt större förbättringar.
Antikatoden avkyles vanligen med vatten, och för vetenskapliga undersökningar är den utbytbar.
De s. k. gasfyllda röntgenrören arbeta med ett gastryck mellan O.ou och 0.005 mm
kvicksilver. Sänkes trycket under O.oos mm kvicksilver, bildas inga katodstrålar, varför
man anser, att de utlösas genom gaspartiklarnas bombardemang mot katoden.
Driftspänningen är cirka 40 000 volt men varieras, varigenom strålarna bli mer eller mindre
hårda. Med ökad spänning följer dock även ökad ström, varför en försiktig dosering av
hårda strålar för medicinskt bruk är svår att åstadkomma. De sjukliga förändringar,
som för stark bestrålning ger upphov till, ha därför föranlett konstruktion av lättare
reglerbara röntgenrör, vid vilka katodstrålarna alstras av glödkatoder (se sid. 1311).
Joniseringsföreteelser. Upptäckten av röntgenstrålarnas inverkan på gasers
ledningsförmåga gav forskningen ett medel till systematiska undersökningar av
ledningsförmågan hos gaser vid vanligt tryck och temperatur. Denna ledningsförmåga betingas
av faktorer, som man ända sedan 1700-talet sökt komma till rätta med. Redan vid de
äldsta elektrostatiska försöken lade man märke till att de utfalla mer eller mindre väl,
beroende på luftens beskaffenhet. Försöksresultat, som tydligt visat sig i torr och kall
luft, kunde fullständigt utebli i ett rum, vars luft genom många åskådares närvaro blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
