Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Elektroner och elektronteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRICITET OCH MATERIA. ELEKTRONER OCH ELEKTRONTEKNIK.
1313
noggranna bestämningar, och därvid intresserar man sig framför allt för det tekniskt
viktiga utbytet av glödströmseffekten räknat per cm2 av glödtrådens yta. För volfram
återgives i utdrag följande tabell över Dushman och J. W. Ewalds mätningar (1923):
Temp. Glödeffekt Elektronutbyte
°K watt/cm2 amp/watt
1400 ....................... 3.899 1.48 • 10~9
1600 ........................ 7.899 1.02 • 10-7
1800 ....................... 14.39 2.75 • 13-6
2 000 ......................... 24.19 3.80 • 10-5
2 200 ......................... 38.30 3.09 • 10-4
2 400 ......................... 57.77 1.82 • HT3
2 600 ......................... 83.77 7.94 • 10-s
2 800 ...................... 117.7 2.82 • 10-2
Något materialförbruk jämförbart med materialtransporten vid elektrolys åtföljer
icke elektronemissionen, men tråden blir med tiden skör, så att dess hållbarhet
under-gräves. Livstiden för en volframglödtråd, upphettad till 2 600°, kan räknas i tusentals
timmar, så att den totala leveransen av negativ laddning i form av elektroner blir högst
avsevärd; den kan ju enligt ovanstående tabell räknas i tusentals amperetimmar för
varje cm2 av glödtråden.
Genom att volframtrådar överdragas med ett skikt toriummetall »aktiveras» de
så, att elektronemissionen stiger till det tusenfaldiga. Den gynnsammaste temperaturen
visar sig enligt I. Langmuir ligga vid lägre temperatur än för den oaktiverade tråden.
I radiotekniken kallas dylika elektronrör därför lågtemperaturrör. Elektronemissionen är
vid gynnsam temperatur omkring 3 amp/cm2. Även överdragsskikt av torium-,
stron-tium- eller kalciumoxid, s. k. oxidkatoder, medför en stegrad elektronemission och framför
allt ett stegrat elektronutbyte. Vid en glödeffekt av 10 watt/cm2 erhålles 7.5 • 10~2 ampere/
watt, således ett minimalt wattförbruk.
Kanalstrålepartiklar. Starkeffekt. De undersökningar av katodstrålarna, som
ledde till bestämning av laddningens art, laddningstäthet och hastighet hos
katodstråle-partiklama, utsträcktes 1898 av W. Wien till att även omfatta kanalstrålarna. Det visade
sig, att hastigheten var cirka 3.6 • 107 cm/sek och laddningstätheten var av ungefär
samma storlek som för elektrolyternas joner, varjämte laddningen visade sig vara
positiv. Försöken voro mycket svåra att utföra, ty den ringa laddningstätheten
gör, att mycket kraftiga fält måste användas för att åstadkomma riktningsförändring
hos kanalstrålarna. Wien publicerade emellertid 1902 resultaten av nya, mycket
ingående undersökningar, och sedermera ha andra forskare fördjupat frågan (se vidare
sid. 1328).
Man har av dessa undersökningar alltmera styrkts i den uppfattningen, som
Wien genom hastighetsmätningar kom till, att de från katoden kommande elektronerna
genom sammanstötning mot gasmolekylerna i Crookes mörka rum och i glimljuset
alstra positiva partiklar, vilka under det elektriska fältets verkan röra sig åt
motsatt håll mot de negativa elektronerna, således i riktning mot katoden. När katoden
är genomborrad, komma dessa partiklar att rusa genom hålen och alstra på så sätt
kanalstrålarna (se fig. 1107), vilka dock även innehålla neutrala gasmolekyler. Enligt
nyare mätningar av H. Bebwald (1921) innehålla vätgaskanalstrålar 67 % oladdade,
83—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
