Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Elektroner och elektronteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1314
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
30 % positiva och 3 % negativa partiklar; en sammansättning som dock något
varierar med driftspänningen.
Den tyske fysikern och nobelpristagaren Johannes Stark (f. 1874) förmodade, att
kanalstrålepartiklama utgöras av gasens positiva atomjoner, d. v. s. av atomer, vilka
genom förlust av en, två eller flera elektroner blivit positiva och en-, två- eller flervärdiga.
Stark tänkte sig vidare, att dessa atomjoner äro de egentliga bärarna av de svängningar,
som motsvara linjespektret till ifrågavarande gas. Men eftersom dessa svängande
atom-joner rusa fram med mycket stor hastighet i kanalstrålarna, böra de ljusvågor, de sända
mot en i rörelseriktningen placerad åskådare, genom dopplereffekt (se sid. 896) förefalla
ha högre svängningstal, än om de vore
stillastående, alldeles som ljudet från ett
ankommande lokomotivs visselpipa ljuder gällare (med
större tonhöjd), än om loket stode stilla. Stark
undersökte bl. a. vätgaskanalstrålarna och kunde
konstatera, att deras spektrum icke exakt
sammanfaller med det vanliga vätgasspektret utan
vid sidan om de mot stillastående joner
svarande linjerna företedde en förskjutning av dessa
linjer mot högre svängningstal, d. v. s. mot
violett.
Sedan kanalstrålarnas dopplereffekt upptäckts, ha ett stort antal undersökningar
verkställts av olika forskare. Därvid har det visat sig, att de ämnen, vilkas spektrum
visar serier av fritt liggande linjer, härröra från atomerna men icke från molekyler
bildade av atomföreningar. Högvärdiga atomjoner visa olika spektra mot lågvärdiga
atomjoner. De gyttrade linjer, s. k. bandspektra, som vid sidan av de glesa linjerna finnas
exempelvis hos väte och kväve, visa i regel icke någon dopplereffekt.
Efter Zeemaneffektens upptäckt (se sid. 1290) hade W. Voigt beräknat den inverkan
ett kraftigt elektriskt fält kunde ha på elektronernas ljussvängningar och kommit till
det resultatet, att en sådan verkan funnes men vore alltför svag att kunna observeras.
Stark, som emellertid icke ansåg en enstaka elektron vara den egentliga ljusalstraren,
utan som redan fått påtagliga vittnesbörd om att en samverkan råder mellan
elektronerna och atomens inre byggnad, väntade sig, att denna säkerligen ganska invecklade
samverkan i påtaglig grad skulle röna inverkan av ett kraftigt elektriskt fält. Kraftiga
elektriska fält äro dock svåra att alstra, ty urladdningar genom överslag hota alltid.
Genom att på ett sinnrikt sätt utnyttja vätgasens kanalstrålar som ljuskälla lyckades Stark
utsätta dessa för ett tämligen kraftigt elektriskt fält. Och till sin tillfredsställelse kunde
han konstatera, att den röda vätgaslinjen uppdelade sig icke i två linjer, som
elektron-teorien låtit Voigt förutse, utan i 9 komponenter, varav 6 svänga parallellt med det
elektriska fältets riktning och 3 vinkelrätt däremot.
Denna s. k. Starkeffekt har sedermera studerats för ett flertal ämnen, och noggranna
mätningar ha utförts både av linjernas läge och intensitet. För en klar uppfattning av
atomens byggnad har Starkeffekten varit i hög grad främjande, och dess noggranna
uppmätning har varit av stort värde vid prövning av olika teorier för atomens inre byggnad.
Elektronteknik. Den ingående kännedomen om elektronernas karaktär och
rörelsemöjligheter har berett vägen för deras användning i teknikens tjänst. Särskilt ha radio-,
televisions- och ljudfilmstekniken tack vare sina utomordentliga ekonomiska resurser
Fig. 1107. Kanalstrålar bildas av positivt
laddade partiklar, vilka rusa mot katoden
och passera genom katodens hål, varvid
riktningen hos kanalstrålen bestämmes av
katodens här snett ställda främre yta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
