Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Elektroner och elektronteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRICITET OCH MATERIA. ELEKTRONER OCH ELEKTRONTEKNIK. 1315
Fig. 1108. En
gaskoncentrerad elektronstråles omböjning i
magnetfältet från en i figuren
synlig hästskomagnet.
möjliggjort skapandet av en sannskyldig elektronteknik, vars resultat sedan kommit
andra forskningsområden till godo.
Elektronteknikens första uppgift, alstrandet av elektronstrålar, är redan i det
föregående tillräckligt ingående belyst. Den andra uppgiften, som består i ett rationellt
handhavande av elektronernas rörelsemöjligheter, så att de kunna med största möjliga
fördel utnyttjas för olika tekniska ändamål, behöver däremot något närmare klargöras.
I första hand måste man vara i stånd att avlägsna
alla ovidkommande hinder mot elektronernas rörelse.
Detta sker i allmänhet genom att man låter elektronernas
rörelse försiggå i evakuerade kärl av glas eller annat
lämpligt material. Glaset möjliggör en överblick av
anordningens olika delar, men stundom kunna metalldelar
tack vare sina elektriska eller magnetiska egenskaper
helt eller delvis ersätta glaset. Avlägsnandet av gasrester
ur vakuumröret kan medelst den moderna
diffusions-pumpen (se sid. 265) ske automatiskt. De gasrester, som
alltid vidhäfta elektroder och andra metalldelar och som
beredde Richardson så stora svårigheter (se sid. 1311),
bortskaffas tämligen lätt nu för tiden. Härvid utnyttjas
metalldelarnas förberedande urglödgning vid tillverkningen och sedermera upphettning
till glödning, under det pumpningen hela tiden är i gång. Enklast sker denna
upphettning genom att medelst hög spänning driva elektronemissionen mot ifrågavarande
metalldel, som vanligen är anoden; genom elektronbombardemanget kommer denna
därvid i glödning. Även luftens förbränning medelst fosfor eller överdestillering till behållare,
vilka avkylas med flytande luft eller flytande vätgas, förekommer, då särskilt stark
för-tunning åsyftas.
För vissa demonstrationsändamål med elektronstrålar använder man rör med
gasfyllning avpassad så, att strålen blir synlig tack vare det ljus, som gasen utvecklar, då
den joniseras i strålens väg. Den som först riktade uppmärksamheten på dylika strålar,
vilka sedan av J. van der Bijl i en patentskrift närmare karakteriserades och
benämndes gaskoncentrerade elektronstrålar, var A.
Wehnelt (1904), vilken konstruerade ett
demonstrationsrör, vari en gaskoncentrerad
stråle med hjälp av ett magnetfält fick
bilda en lysande cirkel. En dylik skarpt
markerad, lysande stråle (se fig. 1108) bildas
endast under mycket gynnsamt avpassade
betingelser. Bäst går det med oxidkatod
och cirka 250 volts anodspänning, ifall man
låter strålen bildas i starkt evakuerat rör (trycket c:a 10 5 mm Hg) samt därefter
insläpper exempelvis vätgas, tills trycket stiger till c:a O.oi mm Hg. Att en dylik
gaskoncentrerad elektronstråle innehåller joniserade gasmolekyler synes omedelbart, om
den, så som i fig. 1109, får stryka förbi laddade metallplåtar; de lysande delarna sugas
in mot de negativt laddade plåtarna, därmed visande sig innehålla positivt laddade
gasjoner.
Lenard hade visat, hur man med hjälp av ett spänningsförande galler kan öka eller
minska elektronernas hastighet. Dylika anordningar för hastighetsreglering ha fått en
Fig. 1109. Den gaskoncentrerade
elektronstrålen innehåller positiva joner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
