Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Elektroner och elektronteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1320
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
finnes upptaget ännu ett förstärkarerör, så att förstärkningen sker, som man säger, i två
steg. Detta rör R2 fungerar precis som det första röret.
Elektronrörets egenskaper kännetecknas av rörets s. k. karakteristik (fig. 1120),
ett diagram i form av en kurva angivande sambandet mellan gallerspänningen (vg)
Fig. 1121. Elektronrörets arbetssätt vid förstärkning.
Fig. 1120. Rörkarakteristik.
Fig. 1122. Elektronrörets arbetssätt vid
detektor-verkan.
och anodströmmen (ia). För olika anodspänning (7a) blir kurvan i det närmaste
oförändrad till sin form, men den förskjutes parallellt med sig själv. Vid förstärkning
väljer man anodspänningen så, att gallerspänningens variationer komma att motsvara
den raka delen av karakteristiken. (Vid Va = 150 volt kan vg variera mellan — 5
och + 5 volt; vid Va = 90 volt motsvarar raka delen, att vg varierar mellan 0 och 10
volt.) Fig. 1121 visar hurusom en
harmoniskt varierande gallerspänning (yg)
med en viss period (T) kommer att
motsvaras av en likaledes harmonisk
anodström (i^ med samma period (T).
Treelektrodröret kan även
användas som detektor vid radiotelefoni.
Härvid är sändarvågen moduler ad, d. v. s.
sändarens högfrekventa harmoniska
svängningar, bärvågen, få före
avsändandet undergå påverkan av
telefonströmmar, så att deras styrka sväller
och avtager i takt med det intalade
ljudets lågfrekventa växlingar. I
mottagarens antenn uppstå motsvarande
modulerade, svällande och avtagande
högfrekventa växelströmmar, och dessa
modulerade svängningar få induktivt giva upphov till en på samma sätt varierande
gallerspänning (gallerspänningens förlopp återgives av den kring tidsaxeln slingrande
kurvan längst ned t. v. i fig. 1122). Genom exempelvis lämpligt val av
anodspänningen kan man ordna så, att gallerspänningen icke faller så, att den motsvarar
karakteristikens raka del, utan så som i fig. 1122, så att den motsvarar karakteristikens
nedersta, krökta del. Härigenom sker en viss likriktning, så att den del av svängningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
