Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Atomfysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRICITET OCH MATERIA. ATOMFYSIK.
1327
sprung. Sålunda visade Godlewski 1905, att aktinium X och. torium X äro kemiskt
identiska. Mc Coy och Ross påvisade 1907 den kemiska överensstämmelsen mellan torium och
radiotorium, medan Boltwood samma år gjorde ett liknande påpekande rörande
meso-torium och jonium. Allt flera dylika kemiska överensstämmelser kommo så småningom
i dagen, och man började ana en ny egenskap hos grundämnena viktigare än atomvikten,
som uteslutande kännetecknat Mendelejevs system. Redan 1907 hade Soddy påpekat,
att »det radiotorium som Hahn och andra kemister framställt är troligen icke detsamma
som det radiotorium, som finnes i modermaterialet, utan är ett återuppbyggt
radiotorium, som senare bildats från det lätt avskilda mesotorium». Även de svenska
kemisterna Strömholm och Svedberg lämnade bidrag till dessa forskningar genom att 1909
med ledning av isomeri (se sid. 291) söka inpassa de radioaktiva elementen i det
periodiska systemet. Härvid placerade de de radioaktiva elementen så i det periodiska
systemet, att varje plats intogs samtidigt av tre kemiskt lika men genetiskt, d. v. s. genom
sin härkomst, olika grundämnen. I detta samband uttalade de, om också på tämligen
lösa grunder, den märkliga förmodan, att »Mendelejevs tabell blott är en approximativ
regel i vad den avser atomviktema, så att den icke har en naturlags exakthet; detta vore
icke förvånande, ifall elementen i tabellen äro blandningar av flera likartade element
med liknande ehuru icke fullständigt identiska atomvikter».
Fakta på fakta hopades emellertid till förmån för en klarare uppfattning av
orsaken till att olika grundämnen intaga samma plats i Mendelejevs tabell, så att de, för att
använda den av Soddy införda benämningen, kunna sägas vara isotoper (av grek, isos,
lika, och topos, plats). En av de många bidragande omständigheterna var det ingående
studiet av a-partiklarnas egenskaper, som lett till en rätt stor förtrogenhet med den roll,
de spela vid de radioaktiva omvandlingarna.
Engelsmännen W. H. Bragg och Kleeman visade 1905, att a-partikelns
joniserings-förmåga är i det närmaste konstant under den första delen av dess väg fram genom en
gas, därpå stiger den till ett maximum, strax innan den plötsligt sjunker till noll
samtidigt med att a-partikeln hejdas i sin rörelse. Crookes torde varit den förste, som
iakttagit, att när radium hålles i närheten av en zinksulfidskärm, så kan man med blotta
ögat se skärmen punktvis lysa upp, på grund av att a-partiklar träffa densamma.
Ruther-ford använde detta fenomen till att medelst mikroskop göra ingående undersökningar,
varvid a-partiklarna räknades och deras räckvidd bestämdes.
I första upplagan av sin Chemistry oj the Radioelements (De radioaktiva
grundämnenas kemi) uttalade Soddy 1911 följande:
»Förlusten av en heliumatom eller a-partikel synes orsaka det radioaktiva
grundämnets förvandling icke till närmaste familj utan den därpå följande.» Eftersom
a-partikelns laddning är 2 positiva enheter, kan man därför, med hänsyn till att varje
negativ laddning enligt dissociationsteorien representerar en valensenhet, vänta sig, att
valensen sjunker med 2 för varje a-partikelförlust. »Sålunda ha vi i varje serie en skarpt
markerad följd från den 4-värdiga familjen (radiotorium, jonium) till den 2-värdiga
familjen (radium, etc.) och till den 0-värdiga familjen (emanationerna). Därför är den
produkt, som erhålles av polonium, sannolikt icke vismut utan bly, i varje fall måste
steget ske från en familj med jämn valens till nästa under överhoppande av udda
valen-ser. Men detta är icke allt. Processen förlöper säkerligen icke så rätlinigt. I många
fall synes materian alternera, i det att dess vägar gå genom samma familj icke en
gång utan två.»
Ar 1912 hopades en rad märkliga forskningsresultat. A. Fleck i London, G. von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
