Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Atomfysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1334
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
nell mot kvadraten på kärnladdningen hos bladmetallens atomer. Genom att använda
olika blad kunde Rutherford vid sina försök konstatera, att »strålningsintensiteten»
i en viss riktning var i det närmaste proportionell mot kvadraten på atomvikten. Härav
följer att kärnladdningen är någorlunda proportionell mot atomvikten. Försöken
visade även, att när kärnladdningen ökas med en enhet (= e, elementarkvantum), så ökas
atom vikten med 2.
Den Rutherfordska atommodellens egenskaper äro således tämligen ingående
kända tack vare a-spridningen, och dessa egenskaper möjliggöra i någon mån en tolkning
av grundämnenas egenskaper. Bl. a. visar den, att kärnladdningen mer än atomvikten
är ett naturligt uttryck för atomens innersta egenskaper. Kärnladdningens antal
ladd-ningsenheter angiver icke bara ett ungefärligt mått på atomvikten, utan även antalet
elektroner i atomens yttre elektronsystem, eftersom vid en neutral atom varje elektrons
negativa elementarkvantum måste neutralisera en av kärnans positiva
elementar-kvanta.
Redan 1897 påpekade den svenske fysikern Johannes Robert (Janne) Rydberg
(1854—1919), att de ordningsnummer, atomnummer, som grundämnenas atomer få sig
tilldelade, när de ordnas i det periodiska systemet, på ett bättre sätt än atomvikterna
kunna numeriskt utnyttjas till att känneteckna atomernas egenskaper. Sålunda komma
ädelgasernas atomnummer att angivas av de enkla heltalskombinationerna resp. 2 = 2 • l2,
10 = 2 • (l3 + 22), 18 = 2 (l2 4- 22 + 22), 36 = 2 (l2 + 22 + 22 + 32), 54 = 2 (l2 + 22
+ 22 + 32 -j- 32) o. s. v. I anslutning till Rutherfords atommodell ligger det snubblande
nära till hands att förmoda, att atomnummer och antal kärnladdningsenheter är samma
sak. Denna förmodan, som på ett glänsande sätt bekräftats av erfarenheten,
framställdes 1911 av den holländske fysikern A. van der Broek. I anslutning till hans egen
formulering kan man på följande sätt uttala denna van der Broeks lag:
Mot varje k ä r n 1 a d d n i n g s t a 1 svarar ett grundämne i
det periodiska systemet, så att atomnumret angiver k ä r
n-laddningstalet.
van der Broek sökte även genomföra denna tanke och enligt denna gruppera
grundämnena. Eftersom det sista elementet i periodiska systemet är uran med den
högsta atomvikten 240, kunde man vänta sig, att det totala antalet grundämnen vore
120, det skulle ju just giva 2 atomviktenheter per atomnummer. Emellertid låta
elementen icke ordna sig på ett rationellt sätt, om de äro så många; bättre
överensstämmelse med a-spridningen lyckades van der Broek 1913 åstadkomma med antagandet att
elementen äro 90 stycken. Då måste man ha 2 å 3 atomviktenheter per enhetsladdning,
något som exempelvis kan motsvara, att atomkärnan är uppbyggd av 60 a-partiklar
och 30 /hpartiklar, varigenom totala kärnladdningen 90 blir skillnaden mellan
a-partiklarnas positiva laddning 120 och ^-partiklarnas, d. v. s. kärnladdningselektronernas,
negativa laddning 30.
Soddy hade av sin förskjutningslag 1913 kommit till denna uppfattning, att
atomkärnan är uppbyggd av a- och /?-p artiklar, varigenom kärnladdningstalet
måste uppfattas såsom det nettovärde, som utgöres av skillnaden mellan positiva och
negativa laddningen i atomkärnan. Därigenom får uppfattningen om isotoperna ett klart
uttryck i den Rutherfordska atommodellen, och det blir uppenbart, att om en atom från
sin kärna stöter ut en a-partikel och två ^-partiklar, så måste nettokärnladdningen, som
angives av atomnumret, förbli oförändrad, och följaktligen måste också atomens plats
i det periodiska systemet bli oförändrad, fastän atomvikten ändrats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
