Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Atomfysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRICITET OCH MATERIA. ATOMFYSIK.
1335
Den Rutherfordska atommodellen giver med hjälp härav nyckeln till grundämnenas
kemiska och radioaktiva egenskaper. De kemiska egenskaperna uppbäras
av atomens yttre elektronsystem, varje ändring av elektronernas antal
medför ändring i atomvärdet. De radioaktiva egenskaperna uppbäras
däremot av atomkärnan. Varje ändring av atomkärnan genom a- och /3-strålning
medför en mera djupgående omvandling; icke blott kärnan förändras, utan det av
kärnan styrda yttre elektronsystemet kommer att automatiskt anpassas därefter.
Grundämnenas fysikaliska egenskaper, framför allt deras spektralanalytiska karaktär, kunna
även anses bestämda av den Rutherfordska atommodellen; de yttre kretsande
elektronerna sända ut elektromagnetiska vågor av bestämd karaktär, och de motsvara
fullständigt de elektroner Lorentz införde för att sammanknyta optiken med Maxwells teori.
Den optiska prövningen av Rutherfords atommodell möttes dock av rätt stora
svårigheter (se sid. 1339). Emellertid hade röntgenforskningen vid denna tid gjort en
del märkliga landvinningar, som medförde, att prövningen av Rutherfords
atommodell i första hand skedde med detta hjälpmedel, som också visade sig väsentligt enklare
vid det fysikaliska utforskandet av atomens egenskaper.
Röntgenoptik. Röntgen hade förgäves sökt att genom spegling, brytning och
in-terferens påvisa röntgenstrålarnas optiska egenskaper. Hans lärjungar vid Münchens
universitet arbetade emellertid vidare på den inslagna vägen. Sålunda sökte Haga och
Wind 1899 få fram böjningsfenomen (se sid. 883) vid röntgenstrålarnas gång genom
en fin kilformig springa. De ansågo sig kunna konstatera en svag utbredning och
av-rundning i bilden av kilens spets och beräknade härav halva våglängden till 10~8 cm.
Walter och Pohl förnyade detta försök 1908 med väsentligt förfinade hjälpmedel
utan att anse sig kunna av den fotografiska bilden draga någon positiv slutsats. Genom
att uppmäta fotografiplåtens svärtning med hjälp av en med kaliumcell (se sid. 923)
utrustad mikrojotometer lyckades emellertid P. P. Koch 1912 konstatera en tydligt
mätbar böjning, som av den likaledes i München verksamme A. Sommerfeld, vilken
tidigare analyserat Haga och Winds resultat, underkastades en matematisk beräkning,
ledande till en våglängd om 8 • 10-9 cm.
Eör den insiktsfulle fysikern är det påfallande, att denna våglängd är av ungefär
samma storlek som avstånden mellan atomerna i materian. På sid. 672 ha vi med
hjälp av Avogadros konstant uppskattat kristallgittrets avstånd till 3 • 10~8 cm.
Röntgens lärjunge, sedermera nobelpristagaren Max von Laue insåg detta och satte kronan
på Münchenskolans verk genom att föreslå sina kolleger Friedrich och Knipping att
använda kristallers atomgitter till interferensförsök med röntgenstrålar. Försöket
utfördes med glänsande framgång våren 1912. Genom att från antikatoden medelst två
bländare avskärma ett smalt röntgenstråleknippe, som fick träffa en framför en
fotografiplåt uppsatt zinkbländekristall, fingo de den bild, som återgives i fig. 1133. Även med
andra kristaller fingo de dylika s. k. Lauediagram, uppvisande symmetriskt grupperade
ljusfläckar, vilka utgöra ljusmaxima av olika ordning i den av rymdgittret betingade
interferensen mellan röntgenstrålar, som på olika vägar gå fram mellan gittrets atomer.
Dylika Lauediagram ha sedermera blivit av stor betydelse för ingående
undersökningar av kristallers struktur, ty man kan från diagrammets plana bild räknemässigt få
fram rymdgittrets egenskaper.
Den oerhörda betydelsen av denna upptäckt för atomfysikens vidkommande
insågs omedelbart av engelska forskare. Redan 1903 hade Barkla lyckats klargöra rönt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
