Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Atomfysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRICITET OCH MATERIA. ATOMFYSIK.
1337
Fig. 1135. Braggs
rönt-genspektrometer med
kristallens vridningsvinkel
avläsbar på en
cirkelskala och strålningens
intensitet mätbar medelst
ett med en elektrometer
förbundet joniseringskärl.
Den framför A stående faktorn n är ett helt tal och motsvarar spektra av olika ordning.
Genom att efter lämplig fokusering, som sinnrikt utfördes av Bragg, vrida en kristall
i förhållande till en fin röntgenstråle kan man således fastställa vissa glansvinklar, vid
vilka reflexionen är utpräglat stark, och med kännedomen om kristallens byggnad räkna
ut våglängden. För att mäta den reflekterade röntgenstrålningens intensitet läto de den
jonisera en i en kammare instängd gas, svavelsyrlighet eller metylbromid. Fig. 1135
visar Braggs spektrometer. Den franske fysikern Louis de Broglie använde sig 1913
av fotografisk registrering av röntgenspektra. Dylika
röntgen-spektrograjer ha sedermera konstruerats av flera forskare.
Särskilt framstående är ett flertal av den svenske fysikern och
nobelpristagaren Manne Siegbahn (f. 1886) utförda
konstruktioner, med vilka han och en rad av hans lärjungar utfört ett
överväldigande systematiskt arbete. Konstruktionerna av
rationella spektrografer ha även utnyttjats vid kristallforskningen
medelst Lauediagram. Braggs lag visar dessutom, att även
kristallpulver måste giva upphov till interferensbilder.
Kristallanalys av kristallpulver utföres numera i stor utsträckning
medelst en av Debye och Scherrer angiven metod.
Bragg kunde med sin joniseringsspektrometer bekräfta
Barklas förutsägelser om två slags strålning, och K-strålningen
upplöste Bragg i två nära varandra belägna, tämligen kraftiga
spektrallinjer, åtföljda av andra betydligt svagare linjer. Det
visade sig, att det spektrum, som erhålles, när kristallen vrides
i förhållande till den från ett röntgenrörs antikatod kommande,
väl avbländade strålningen, till sitt läge är oberoende av kristallmaterialet och
uteslutande beror av antikatodens material, vars karakteristiska strålning giver upphov till
spektret. Bragg kunde även efter en noggrann analys av koksaltkristallens kubiska
gitter (se fig. 578 sid. 673) noggrant beräkna
atomskiktens avstånd d (enligt samma grunder som använts på
sid. 672) i detta röntgenspektrometriens standardgitter vid
18°C till d = 2.8146 • 10—8 cm.
Den engelske fysikern H. G. J. Moseley (1887—1915)
påbörjade 1913 en systematisk undersökning av
röntgenspektret för olika antikatodmaterial, varvid han dels
använde de Broglies metod för spektrogrammens
fotografering och dels som våglängdsstandard använde
koksalt-gittrets avstånd, vilket han ansåg sig böra sätta till
2.8140-10—8 cm. Denna våglängdsstandard har
bibehållits av Siegbahn vid dennes senare precisionsmätningar.
Fig. 1136 återgiver ett flertal, efter atomnummer
ordnade grundämnens K-strålningsspektra, ställda rakt över
en vågrät våglängdsskala, så att man tydligt ser hur de
båda K-linjerna förskjutas i stegrad grad mot allt större
våglängder, när atomnumret ökas. Moseley visade, att
om man i stället för en skala över våglängden 2 tager en skala över kvadratroten ur
Fig. 1136. SammanstäHning av
K-linjerna för några grundämnen.
Efter Moseley 1913.
c
l
svängningstalet, 1 v =
så förskjutas linjerna likformigt utan någon stegring, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
