Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Energien i människans tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
BRÄNSLEN.
höra att om morgnarna brinna med blå låga och på kvällarna glöda i rött. Dess
mäktiga anlete höll på avstånd det svarta och det gula lejonet, grottbjörnen och den gråa
björnen, mammuten, tigern och leoparden; dess röda tänder beskyddade människan
mot hela vida världen. Från den härflöt all livets glädje. Från djurens kött framkallade
den en ljuvlig doft; den härdade spetsen på kastspjutet; sprängde sönder den hårda stenen;
den skyddade horden i den susande skogen, i klippgrottans djup. Den var Fadren,
Vaktaren, Räddaren och dock vildare och förskräckligare än mammuten, när den slet
sig loss från sitt förvaringsrum och förtärde träden.»
»Den var död! De två burarna hade förstörts av fienderna; under flykten hade man
sett den försvagas, blekna, allt mera avtaga; så svag som den var kunde den icke fatta
i gräset från träsket; den flämtade som ett dödsskjutet djur. Till sist blev den som en liten
röd insekt, som höll på att försvinna vid varje fläkt. . . Den var borta . . .»
»’Faouhun’, hövdingen, lyfte sina armar mot solen med ett långt jämmerskri:
» — Vad skola Oulhamrarna taga sig till utan elden? ropade han. Huru skola de
kunna leva på heden och i skogarna? Vem skall skydda dem mot mörkret och de kalla
vin ter vindarna? De äro tvingade att äta det råa köttet och de beska örterna; de kunna
icke längre få något att värma sina lemmar vid: spjutets spets skall hädanefter bliva
ohärdad. Lejonet, djuret med sabeltänderna, björnen, tigern, jättehyenan skola
uppäta dem levande under nattens mörker. Vem skaffar oss åter elden? Han skall bliva
Faouhuns broder; han skall erhålla tre delar av bytet från jakten, fyra delar av bytet
från kriget; min systerdotter Gammla skall bliva hans och vid min död skall han
övertaga kommandostaven . . .»
Redan det primitivaste utnyttjandet av värmeenergien, elden på härden, gjorde
människan oövervinnelig; hon var redan därigenom naturens herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
