Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Fartygsångmaskinens och fartygsångpannans införande och första utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. FARTYGSÅNGMASKINEN.
225
Otto Edvard Carlsund, f. 1809, d. 1884.
Owen tillverkade sedan under årens lopp ej mindre än 30 ångmaskiner för fartyg.
Han vann stor berömmelse i sitt nya fosterland och avled nära 80-årig år 1854.
År 1827 tillverkade den då ganska nyanlagda Motala Verkstad sin första
sjö-ångmaskin till det av samma verkstad byggda fartyget »Motala». Denna maskin
efterföljdes av ett flertal sådana under det närmaste årtiondet. Figur 147 visar i
sektions-ritning en av dessa tidigare fartygsmaskiner. Den påminner mycket om engelska
förebilder och utvisar inga större självständiga insatser.
Det var först i och med Carlsunds övertagande av verkstadens tekniska ledning
som ångmaskintillverkningen i
Sverige infördes på självständiga
banor.
Så småningom uppstodo i
olika länder en mängd olika
konstruktioner å fartygsångmaskiner
och man började alltmer att
lösslita sig från de vid de stationära
ångmaskinerna brukliga typerna
och i stället utbilda nya, särskilt
anpassade för sitt ändamål att
framdriva fartyg.
En viktig konstruktionsdetalj
vid dessa ångmaskiner var
omkastningen av deras
rörelseriktning. Detta skedde till en början
allmännast genom användandet av
en lös excenter. Denna
konstruktion arbetade på så sätt, att
ex-centern satt lös på axeln, men
medbringades vid maskinens
»fram»-gång av ett anslag på axeln
och vid maskinens »back»-gång av
ett annat dylikt. Vid omkastning
förfors på följande sätt.
Maskinisten stannade maskinen, löste ex-
centerstången från dess förbindelse med sliden, omställde så denna för hand så att
dess läge svarade mot »back»-gång samt drog på ånga igen, varvid maskinen arbetade
åt motsatt håll som förut. Maskinaxeln vred sig i mellanrummet mellan ovannämnda
anslag, utan att excentern medföljde. När »back»-anslaget träffade excentern
medbringades denna och excenterstången kunde nu ånyo inkopplas med sliden, varefter
regleringen var inställd för backning. Det är tydligt att denna omkastningsmekanism
var synnerligen besvärlig och tidsödande.
Samtliga ovannämnda fartygsmaskiner voro mycket tunga och skrymmande, vilket
naturligtvis innebar en stor olägenhet särskilt ombord å fartyg. Oaktat de i övrigt
arbetade tillfredsställande sökte naturligtvis olika länders konstruktörer att pressa ned
maskinvikten och utrymmesbehovet så långt som möjligt.
De viktigaste strävandena i denna riktning kännetecknas av borttagandet av alla
balanser och ångmaskinens direktkoppling till skovelhjulaxeln. Den tanken föresvävade
15—240720. Uppfinningarnas bok. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
