Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånglokomotivet, av Carl Flodin - Ångpannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNOLOKOMOTIVET. ÅNGPANNAN.
437
Eldstaden. Eldstaden utgöres av en yttre och en inre. Formen av dessa är
beroende på beskaffenheten av det bränsle, som skall användas (lång- eller kortflammiga kol,
trä, torv eller olja). Tre huvudtyper av eldstaden förefinnas, nämligen: Fig. 517, mellan
ramplåtarna nedgående lång och smal eldstad. — Fig. 518, över ramplåtarna liggande
kort och bred eldstad. — Fig.
519, bred och låg eldstad av
amerikansk typ,
Wootten-eldstad.
Å mindre lokomotiv är
eldstaden förhållandevis kort
och utförd enligt fig. 517.
Denna eldstadstyp är den
vanligast förekommande, då
rostytans längd ej överstiger
c:a 3 meter. Enär rostytor
över nämnda längd svårligen
kunna beskickas för hand,
måste eldstaden breddas, när
större rostyta kräves. Därvid hava typerna 518 och 519 uppstått. För att vid dessa
typer kunna beskicka rostytans bakre hörn, göres, då eldstaden är av typ 518,
eldstads-öppningen oval samt éldstad,sluckan lämpligen tredelad så, att den öppnar till c:a a/3
åt ena eller andra sidan. Vid typ 519 erfordras två eldstadshål.
Eldstadstyperna 518 och 519 visa sig mindre motståndskraftiga än typ 517. Detta
förklaras bero på ofördelaktig vatten cirkulation, enär ång- och vattenblåsorna ej
kunna obehindrat upp- och nedstiga. Medeltemperaturen av inre eldstadsplåtarna blir
därvid relativt hög, vilket sänker plåtarnas livslängd.
Den yttre eldstadens takplåt utföres dels bockad efter rundpannan och dels plan med
större sidobockningar. I senare fallet lägges takplåten antingen i höjd med rundpannans
rygg eller högre än denna.
Eldstäder med dylika konstruktioner
benämnas Bélpaire.
Wootteneldstaden, fig. 519,
som mycket förekommer i
Amerika, infördes år 1877 av John E.
Wootten, »Superintendent of
Motive Power» vid »Philadelphia
and Reading R.—R.» Eldstadens
ansenliga bredd, som kan uppgå
till närmare 3 000 mm, gör att
utrymmet i förarhytten för
lokomotivpersonalen är begränsat till
platsen bakom eldstaden, vilket
medför flera olägenheter. I avsikt att frånkomma dessa förses en del lokomotiv
med två förarehytter, en framför och en bakom eldstaden. Den förra är avsedd för
föraren och den senare för eldaren. Mellan hytterna är anbragt ett talrör. Trots
olägenheterna med den breda Wootteneldstaden måste dock denna konstruktion
tillgripas, då såsom å amerikanska lokomotiv stor rostyta och rundpanna erfordras. För
Fig. 517—519. Olika eldstadstyper.
Fig. 520—521. Belpaire-eldstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
