- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
470

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånglokomotivet, av Carl Flodin - Maskineri och effektberäkning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

470 ÅNGTEKNIKEN.

von Waldegg. När stången a röres åt ena eller andra sidan, öppnas alternerande ena
sidans avloppsventil A och andra sidans tilloppsventil B. Ventilerna stängas av fjädrarna
C samt hållas fast mot sina säten av ångtrycket. Då lokomotivet rullar med avstängd
ånga, hållas ventilerna B öppna genom en rörelse från förarhytten, för att cylinderns
båda ändar skola kommunicera med varandra.

Vid företagna provresor med lokomotiv med ventilregleringar och med
kolvslider har med de förra ernåtts en besparing i kol och vatten av 9 resp. 4 %. Trots detta
resultat hava endast i ringa utsträckning ventilregleringar tagits i bruk å lokomotiv.
Vid gjorda undersökningar i Tyskland har det befunnits, att kolvslider äro billigare
och mindre tidsödande att underhålla än ventiler.

En säregen cylinderkonstruktion är den s. k. likströmscylindern av Stumpf.
Namnet härrör sig från att ångan, på det att avkylnings- och kondensationsförlusterna skola
minskas, alltid genomströmmar cylindern i samma riktning och ej omkastar
rörelseriktning, såsom fallet är vid vanliga cylindrar, vilka till skillnad kunna kallas
växel-strömscylindrar. Stumpfcylindern är dubbelt så lång som en vanlig cylinder. Runt om
i manteln äro vid mitten upptagna hål, genom vilka ångan vid expansionsperiodens slut
utsläppes i avloppsröret och vidare i skorstenen. Ångans utströmningsperioder regleras
av cylinderkolven. Denna är dubbel och har en längd lika med cylinderns halva
längd minskad med halva längden av avloppshålen. Vid vardera ändan av cylindern
finnas ventiler för reglering av fyllningsperioderna. Har Stumpfcylindern fördelar, har
den även olägenheter, nämligen: Tung cylinder och kolv, svårt att kunna förändra
kompressionen samt ovanligt starka ångslag, vilka verka skadligt å fyren och öka
gnist-kastningen. Lokomotiv med Stumpfcylindrar finnas i Tyskland, Schweiz och Ryssland.

„ -______ _ ________.

Bestämmandet av lokomotivets huvuddimensioner. Maskineriets och pannans
dimensioner bestämmas med hänsyn till den hastighet, med vilken en given tågvikt
skall framdragas å viss banlinje. Normerande för axlarnas anordning är dragkraftens
storlek, tillåtna hjultrycket, minsta kur vradien och vändskivornas diameter.

Dragkraftens storlek är beroende av: Adhesionsvikten, d. v. s. sammanlagda
hjultrycken vid de kopplade hjulen, maskinkraften och pannans ångbildnings förmåga.

Dragkraft med hänsyn till adhesionsvikten. För att
lokomotivet skall kunna förflytta sig på skenorna, måste friktionskraften mellan de kopplade
hjulen och skenorna vara minst lika stor som dragkraften vid hjulens periferi. Således:
Z — f x G, där Z är dragkraften i kg, / är friktionskoefficienten, samt G är
adhesionsvikten i kg. För överhettningslokomotiv med tender sättes f = 1f4 å O- samt vid
tanklokomotiv f = ^5 å x/6. Äro skenorna slippriga, minskas friktionskoefficienten, vilket
medför, att hjulen försättas i hastig rotation (slirning). Detta förebygges genom att
beströ skenorna med fin sand. Sandningen företages antingen för hand eller med ånga
(ångsandbläster) eller med tryckluft (tryckluftsandning).

Å en banlinje med starka stigningar måste, då påskjutningslo ko motiv icke anlitas,
tågets vikt avpassas efter stigningsmotståndet. Därvid kommer icke lokomotivets
effekt att fullt utnyttjas å de lättare bansträckorna. För att vid behov kunna öka
dragkraften förses i Amerika lokomotiven med en hjälpmaskin benämnd Booster. Denna,
som anbringas vid en löpaxel eller å tendern, utgöres av en eller två ångcylindrar jämte
tillhörande kolvar, tvärhuvuden och vevstakar. Kraftöverföringen till hjulaxeln sker
medelst kugghjul. Genom att in- eller frånkoppla ett mellandrev sättes Boostern i eller
ur tjänst. Boostern tages även i bruk vid igångsättningar av tunga tåg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:16:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free