Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Utvecklingen av en del viktiga detalj- och hjälpanordningar - Tändanordningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
722
FÖRBRÄNNINGSMOTORN.
invändigt tätat så att gaser ej kunna uttränga denna väg. Stiftet e utvidgar sig när det
blir varmt och sammandrager sig då det blir kallt. På det att porslinet vid
sammandragningen ej skall sprängas sönder, men tätning dock bibehållas, är mellan brickan k och
muttrarna f inlagd en fjädrande ring i. Överst på stiftet finnas en kordongmutter k
för fastskruvning av den strömtillförande kabeln. Är tändstiftet fastskruvat i motorn
med delens a gänga, utgör delen a och motorn den andra strömledningen, varför den
elektriska gnistan måste överspringa mellan stiftet e och någon av de i delen a fästade
trådarna l. Gnistgapet är c:a 0.4 mm. Tändstift av denna art användas numera vid alla
slag av tändstifttändningar.
Den beskrivna batteritändningen visade emellertid trots sina förbättringar ej säker
tändning. Värmeutvecklingen hos denna enda gnista var för svag. Det var därför
nödvändigt att söka ordna med en serie gnistor.
Fig. 910. Batteritändning med vibrator.
Batteritändning med vibrator. Den batteritändning som numera användes
återgives i fig. 910. Vi se även här batteriet och den primära ledningen, i vilken även är
anbragt en avbrytare a, vilken dock
ej åverkas av motorns styraxel. På
motorns styraxel är i stället anbragt
en släpkontakt, d. v. s. en rulle av
isolerande material på vars periferi
är inlagd ett litet ledande
metall-segment. Då de strömledande
delarna av primärledningen som vila
mot rullen komma på det ledande
segmentet, går en ström genom
primärledningen och passerar
därvid avbrytaren genom den av
kontaktfjäderns tryck i allmänhet
slutna kontakten a. Nu är
emel
lertid, såsom vid den föregående tändanordningen, även i detta fall av
primär-ledningen lindad en spole kring en kärna. Denna kärna utgöres i detta fall av mjukt
järn. Men då en ström ledes kring en stång av mjukt järn blir järnstången magnetisk.
I följd härav dragés det på avbrytarfjäderns yttre ände fästade lilla »ankaret» b till
magneten och primärströmmen brytes vid a. Då uppstår i sekundärledningen en
strömstöt och en gnista överspringer vid tändstiftet. I samma ögonblick primärströmmen
brytes, upphör strömmen kring järnkärnan och denna blir åter omagnetisk.
Avbrytar-fjädern sluter då kontakten a och järnstången blir åter magnetisk, drager till sig
ankaret och bryter kontakten a, varvid en andra gnista överspringer vid tändstiftet. Så
fortgår gnistbildningen så länge primärströmmen är sluten av släpkontakten. Då
släpkontakten kommit ut på den isolerade delen av rullen är primärströmmen bruten hela
den återstående delen av rullens omkrets. I figuren är även en s. k. kondensator inritad
i primärledningens strömkrets. Densamma tjänar till att påskynda gnistströmmen så
att pr tidsenhet erhålles ett stort antal gnistor. Beträffande dess arbetssätt hänvisas
till elektricitetsläran.
Emellertid har även denna tändanordning sina svagheter. Batteriet försvagas
och gnistornas värmeutveckling försvagas, varför tändningen blir osäker. Detta
avhjälpes ju lätt genom laddning, men om man ej passar väl på, kunna oangenäma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
