Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Förbränningsmotorernas tekniska och ekonomiska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBRÄNNINGSMOTORERNAS TEKNISKA OCH EKONOMISKA EGENSKAPER.
919
Detta kol kan ej förbrännas i motorn. Härtill kommer ytterligare att acetylengas vore
för dyr att använda för alstring av mekanisk energi. Slutligen få gaserna ej innehålla
fasta eller flytande föroreningar eller sådana ångor, som vid de förekommande
temperaturerna kunna kondenseras och bilda vätskepartiklar. Dylika föroreningar avsätta
sig nämligen på maskindelarna och förorsaka försmutsning och ofta slitage med
åtföljande driftstörningar. I följd härav kunna t. ex. de från en koksugn, masugn eller
gasgenerator kommande gaserna ej utan vidare användas för motordrift, utan samtliga
konstgjorda bränslegaser måste först renas, d. v. s. tvättas med vatten och filtreras,
vanligen genom ett lager av sågspån. De enda gaser vilka ej behöva en dylik behandling
äro naturgas samt lysgas, vilken senare, för att bliva användbar till sitt huvudändamål,
måste renas noggrannare än som kräves för motordrift. Utan praktiskt intresse äro
bland de användbara gaserna vattengas, emedan denna ej med ekonomisk fördel kan
utnyttjas i förbränningsmotorer.
De flytande bränslena äro ej lika väl ägnade för användning i förbränningsmotorer
som de gasformiga, och sedan gasmaskinen väl var uppfunnen har, som vi sett, mycket
arbete måst nedläggas, innan man lärt sig anordna motorerna för flytande bränsle. Så
småningom hava emellertid en hel rad dylika bränslen erövrats för
förbränningsmotorerna, till en början de lättast övervunna, bensin och fotogen, men slutligen allt
svårare övervunna, råolja och tjärolja. Det är i första rummet det starkare molekylära
sammanhanget, d. v. s. den mindre diffusionsförmågan, som förorsakar svårigheterna
vid de flytande bränslenas användning, och det är genom att meddela dem en större
diffusionsförmåga som svårigheterna i huvudsak övervinnas. Men även den kemiska
beskaffenheten inverkar på svårigheterna.
Genom att en vätska tillföres värme kan densamma i allmänhet överföras i ångform
och i detta tillstånd, som mycket närmar sig gasens, snabbt åstadkomma en explosiv
blandning med förbränningsluften. Alla brännoljor låta emellertid ej praktiskt behandla
sig på detta sätt, emedan de bestå av en blandning kemiska föreningar med vitt skilda
kokpunkter, från hundra till flera hundra grader Celsius, varjämte en del föreningar
sönderdelas och avskilja fast kol vid lägre temperatur än då de övergå i ångform. Det är
särskilt råoljorna och tjäroljorna som besitta dessa egenskaper. Man har därför måst
tillgripa andra metoder än blott uppvärmning för ökning av dessa vätskors
diffusionsförmåga. Man skulle därvid kunna resonera sålunda att om idealet är att bränslets
molekyler blanda sig med förbränningsluften, närmar man sig idealet genom att på
mekanisk väg fint fördela vätskan, så att i stället för molekyler molekylgrupper med
möjligast litet antal molekyler i varje grupp, d. v. s. möjligast små droppar av vätskan,
komma att blanda sig med luften. En dylik mekanisk sönderdelning användes även
i alla råoljemotorer, varvid finfördelningen sker antingen genom att sätta vätskan i en
viss rörelse, varigenom uppstå krafter vilka övervinna vätskans adhesion och slita sönder
densamma i små partiklar, eller genom att med kraft slunga densamma mot en het vägg,
då en hastig ångbildning uppstår i det lager, som först träffar väggen, med åtföljande
hastig volymökning, varigenom vätskan av den expanderande ångan slites sönder i
småpartiklar, vilka av ångan slungas ut i den omgivande förbränningsluften, eller
slutligen genom att blanda vätskan med komprimerad luft, då denna vid sin expansion sliter
sönder vätskan i småpartiklar på samma sätt som ångan vid förutnämnda metod.
För att ett flytande bränsle skall vara användbart i förbränningsmaskiner måste
även detta uppfylla vissa kvalitetsfordringar. Först och främst får det, liksom de
gasformiga bränslena, ej innehålla eller vid sin förbränning bilda för motorn skadliga ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
