Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning, av A. D. Widström - Elektroteknikens förhistoria - Enheter och grundlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
INLEDNING.
tvenne magnetpoler roterande metallskiva, fann Faraday den dittills uteblivna
förklaringen över Aragos skiva.
Med Faraday hava vi kommit till avslutningen av elektroteknikens förhistoria.
Efter hans tid börja de tekniska tillämpningarna av det vetenskapliga
forskningsresultatet. Faradays mellan tvenne magnetpoler roterande metallskiva bildar inledningen;
den är i själva verket den första elektriska generatorn, dynamomaskinens urtyp. Att
Faraday själv anade betydelsen av denna uppfinning framgår av hans egna, nästan
profetiska ord: »Sedan jag på detta sätt erhållit elektricitet medelst magnet er, hoppades jag
göra Aragos försök till en ny elektricitetskälla.» Faradays hopp har i rikaste mått gått
i uppfyllelse.
Enheter och grundlagar.
Strömstyrka, spänning och motstånd. En elektrisk ström, som flyter fram i en
ledning, kan icke direkt uppfattas av våra sinnen, men indirekt kan dess tillvaro
konstateras, t. ex. genom att ledningstråden blir varm, eller genom att en i dess närhet befintlig
magnetnål rör sig ur sitt läge. Den elektriska strömmen kan således under vissa
förutsättningar alstra värme eller uträtta mekaniskt arbete. Den är alltså en energibärare,
och man är därför berättigad att antaga, att den har vissa egenskaper gemensamma med
andra energikällor. En jämförelse med någon energikälla, som är sådan, att man direkt
kan iakttaga det fysikaliska förloppet vid energialstringen eller -överföringen, bör således
underlätta förståelsen av de elektiiska företeelserna. Man måste emellertid komma ihåg,
att en sådan analogi ej kan ge någon förklaring av elektricitetens väsen; dess
berättigande ligger endast däri, att den gör den företeelse man önskar belysa mera lättfattlig
genom att jämföra den med andra, mera kända och alldagliga.
I detta syfte brukar man jämföra den elektriska strömmen med vattnet, som rinner
fram i ett vattendrag. Det arbete, som ett vattenfall kan uträtta, beror dels på
vattenmängden och dels på fallhöjden och är lika med produkten av de två tal, som angiva
måttet på dessa storheter, av vilka den ena, vattenmängden, kan betecknas som en
kvantitet, och den andra, fallhöjden, som en intensitet. På samma sätt är det arbete,
som uträttas i en elektrisk strömkrets, lika med produkten av elektricitetsmängden
(motsvarande vattenmängden) och spänningen (motsvarande fallhöjden). Vattenfallets
arbetsförmåga eller effekt, d. v. s. arbetet pr tidsenhet, är lika med produkten av vattenmängden
pr sekund och fallhöjden. Effekten i den elektriska strömkretsen är i analogi härmed lika
med elektricitetsmängden pr sekund, som kallas strömstyrkan, gånger spänningen.
I fig. 1 visas schematiskt ett vattenhjul, som får sitt vatten genom en ränna från
en högre belägen bassäng. Vattenfallets effekt, uttryckt i meterkilogram (mkg.) pr
sekund, är enligt det föregående = den framrinnande vattenmängden i kg. pr sekund
gånger fallhöjden i meter. Av den totala fallhöjden kommer emellertid endast en del
vattenhjulet till godo, en del går nämligen förlorad i tilloppsrännan, som ju måste ha en
viss lutning, för att vattnet över huvud taget skall rinna fram. Rännan representerar
således ett visst motstånd, som måste övervinnas med uppoffring av en del av
fallhöjden. Även i detta avseende råder ett analogt förhållande beträffande den elektriska
strömkretsen. Den elektriska strömmen kan icke framgå i en ledning för såvitt icke
mellan ledningens ändpunkter finnes en viss spänningsskillnad motsvarande
höjdskillnaden mellan tilloppsrännans båda ändar. Ohm fann, att för en och samma ledare ökas
eller minskas strömstyrkan i samma proportion som spänningen mellan dess ändpunkter
ökas eller minskas. Ju större spänningen är, desto större blir strömstyrkan vid samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
