6 INLEDNING. Nysilver , ,........................................0.16—0.40 Manganin .....................................................0.42 Konstantan ...................................................0.49 Kromnickel.....................................................l.o Silver liar det minsta ledningsmotståndet av alla ämnen, men har naturligtvis på grund av sitt höga pris ringa användning. Koppar är det ledningsmaterial, som nästan uteslutande användes för elektriska maskiner och apparater samt för inomhusledningar och kablar. För luftledningar förekomma utom koppar även aluminium och järn. I alla dessa fall är det önskvärt, att motståndet är så litet som möjligt. I andra fall åter gäller det antingen att i motståndet förbruka en viss effekt eller en viss spänning, och under sådana omständigheter önskar man ett material med stort specifikt motstånd. Då äro metallegeringar sådana som de fyra sista på ovanstående lista lämpliga att använda. De flesta ledare ändra sitt motstånd med temperaturen; Ohms lag gäller således i allmänhet endast om denna hålles konstant. Enkla metallers motstånd ökas, när temperaturen stiger; för koppar är denna ökning 0.4 % av motståndet vid 15° C. för varje grads temperaturstegring. Andra ledare åter förhålla sig tvärtom. Hos koltråden i en glödlampa t. ex. minskas motståndet, när lampan blir varm; då den lyser med normal ljusstyrka är motståndet endast c:a 40 % av det motstånd, den har vid rumstemperatur. Vid några metallegeringar slutligen, sammansatta av koppar och nickel, eller koppar, nickel och mangan, är motståndet inom vissa temperaturgränser mycket nära konstant. Den procentuella ökningen av det specifika ledningsmotståndet pr 1° temperaturstegring kallas materialets temperaturkoefficient. Vid den tekniska uppmätningen av motstånd, strömst yrkor och spänningar tillgriper man bekvämare metoder än direkt jämförelse med de förut nämnda legala enheterna. Vid mätning av motstånd använder man som jämförelsemotstånd etalonger (normalmotstånd), utförda av de nyss nämnda metallegeringarna med ytterst liten temperaturkoefficient. Sådana äro nämligen mycket bekvämare att handskas med än den legala enheten med ledare av kvicksilver. Strömstyrkor och spänningar bestämmas med direkt visande mätinstrument, s. k. ampère- och voltmetrar. Vid dessas kontrollering användes icke den något omständliga silvervoltametern, utan i stället normalmotstånd i förening med en spännings normal. Såsom sådan är (enligt internationell överenskommelse, London 1908) antaget Westons normalelement, ett galvaniskt element sammansatt enligt vissa föreskrifter. Dess spänning är vid 20° C. 1.0183 volt. (Det finnes även ett annat utförande av detta element, med en spänning av 1.0187 volt, vilket är det som vanligast användes, emedan dess spänning inom rätt vida gränser är praktiskt taget oberoende av temperaturen.) Arbete och effekt. Den mekaniska enheten för arbete är, som bekant, meterkilogram (mkg.). Det arbete som uträttas t. ex. då man lyfter 1 kg. 1 m. högt är således — 1 mkg. Enheten för arbetsförmåga eller effekt är i överensstämmelse härmed mkg. pr sekund. Vanligen användes den 75 ggr större enheten hästkraft, som alltså är lika med en arbetsförmåga av 75 mkg. pr sekund. Vi vilja nu med tillhjälp av den förut använda analogien försöka få ett uttryck på arbete och effekt i elektriska enheter. Vi finna då, med hänvisning till fig. 1., att den mekaniska effekt, som går förlorad i vattenhjulets tilloppsränna, är lika med höjdskillnaden mellan rännans båda ändar gånger den pr sekund framrinnande vattenmängden,