Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning, av A. D. Widström - Magnetism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
INLEDNING.
Fig. 4. Kraftlinjer omkring
en strömförande ledare.
Fig. 5. Kraftlinjer vid en solenoid.
de enskilda varven, vinkelrätt mot solenoidens längdaxel, liava kraftlinjerna motsatta
riktningar och. upphäva således varandra, så att som resultat endast återstår fältet
innanför och utanför spiralen. Kraftlinjerna gå alltså fram genom solenoidens inre,
gå ut genom dess ena ända, tillbaka genom rummet utanför spiralen och gå in genom
den andra ändan (fig. 5). Kraftlinjevägen är således alldeles
densamma som vid en stavform ig, permanent magnet; den
ända av solenoiden, där kraftlinjerna gå ut, motsvarar
mag-netens nordpol, den andra ändan av solenoiden magnetens
sydpol. Solenoiden förhåller sig även i andra avseenden på
samma sätt som en magnet; fritt upphängd ställer dess
längdaxel in sig i den magnetiska meridianen; tvenne solenoiders
ändar repellera eller attrahera varandra eller en permanent
magnet enligt samma regler, som gälla för liknämniga och
oliknämniga poler o. s. v. Då således en solenoid och en
magnet visa i stort sett samma magnetiska egenskaper, ligger
det ju nära till hands att förmoda, att magnetismens orsak i båda fallen är densamma.
I själva verket har man också kommit till den övertygelsen, att en permanent magnet
kan tänkas sammansatt av små molekylarmagneter, vilkas magnetism alstras av omkring
desamma kretsande strömmar. Direkt kan man lätt övertyga sig om, att en elektrisk
ström alltid åtföljes av ett magnetiskt fält, och då även den permanenta magnetismen
förklaras av och har sin orsak i den elektriska strömmen, kan man draga den slutsatsen,
att dessa två fenomen alltid följas åt,
och att elektrisk ström och magnetiskt fält
i själva verket äro två olika yttringar
av samma sak.
Ur den allmänna regeln om
kraftlinjernas riktning kring en strömförande
ledare kan man härleda en ny
minnesregel, gällande speciellt för magnetfältets
riktning i en solenoid. Om solenoiden tänkes omfattad med högra handen, så att
fingerspetsarna peka i strömmens riktning, visar tummen, lagd i solenoidens längdriktning, mot
solenoidens nordpol, d. v. s. den ända, ur vilken kraftlinjerna utgå ur solenoiden, och
kraftlinjernas riktning inuti solenoiden. Av denna regel inses omedelbart, att strömmarna
omkring en solenoids nordpol gå i samma riktning som strömmarna omkring en sydpol, om
polerna äro vända mot varandra. Då man vidare vet, att oliknämniga poler attrahera, men
liknämniga repellera varandra, följer härav, att två ledare, i vilka strömmarna gå i samma
riktning, attraheras, men att de repelleras, om strömmarna gå i motsatta riktningar. De
enskilda varven i en solenoid utöva således attraktion på varandra, och denna attraktion
söker att sammantrycka solenoiden. Då man erinrar sig kraftlinjebilden för en solenoid,
framgår ju denna verkan direkt ur kraftlinjernas strävan att förkorta sig.
Om man böjer båda ändarna av en lång och smal solenoid tillsammans, så att
solenoiden bildar en ring, inses att samtliga kraftlinjer förlöpa inom solenoiden och att fältet
utanför densamma försvinner. Om solenoiden är lindad med ett varv pr cm. av sin
längd och strömstyrkan är 1 amp., blir enligt det föregående fältstyrkan inuti solenoiden
1.26 kraftlinjer pr kvcm. Om strömstyrkan ökas till t. ex. 10 amp. eller lindningen utföres
med 10 trådvarv pr cm. med en ström av 1 amp., blir fältstyrkan 12.6 kraftlinjer pr kvcm.
eller i allmänhet 1.26 x antalet amp. varv pr cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
