Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning, av A. D. Widström - Magnetism - Elektromagnetisk induktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
INLEDNING.
kraften är lika med antalet ampèrevarv, som omger den magnetiska kretsen. För att
fullständiga denna analogi liar man givit ampèrevarvtalet benämningen magnetmotorisk
kraft (M M K), samt infört begreppet »magnetiskt motstånd», som således för en del av
en magnetisk strömkrets skulle vara lika med längden i cm. dividerad med
permeabili-teten ocli arean i kvcm. Fluxen är således lika med den magnetmotoriska kraften
dividerad med motståndet. Detta är den »olimska lagen» för den magnetiska strömkretsen.
Härvid bör man dock noga komma ihåg, att det magnetiska motståndet ej är konstant,
så snart järn ingår i strömkretsen, emedan dess permeabilitet varierar med fältstyrkan.
Hysteresis.
Deferromag-netiska kropparna hava ännu en
för dem karakteristisk egenskap,
som i detta sammanhang bör
omnämnas, nämligen hysteresis. Denna
yttrar sig så, att den magnetiska
fluxens storlek i t. ex. ett järnstycke,
som är anbragt i ett magnetiskt fält,
beror icke endast på den
magneti-serande kraftens storlek för tillfället,
utan även av järnstyckets s. k.
magnetiska förhistoria. Om man t. ex.
fördubblar det magnetiska fältets
styrka och sedan åter minskar
detsamma till dess förra värde, skall
man finna, att fluxen nu är större
än förut, trots att fältstyrkan är
lika med den ursprungliga.
Magnetismen i järnet har en sorts
tröghet, som gör, att den ej noggrant
följer den magnetiserande kraften. A id ommagnetisering av en ferromagnetisk kropp
förorsakar denna hysteresis en energiförlust, som uppträder i form av väime och är en
av orsakerna till uppvärmningen av sådana delar av en elektrisk maskin eller apparat,
där hastiga växlingar av magnetismen förekomma, t. ex. induktorn av en
likströmsmaskin, järnkärnan av en transformator, o. s. v.
Elektromagnetisk induktion.
Som tidigare omnämnts, visade Faraday genom talrika experiment och
undersökningar, att en elektromotorisk kraft alstras i en ledare, så snart den rör sig i ett magnetiskt
fält, så att den skär detta fälts kraftlinjer. Man kallar denna företeelse elektromagnetisk
induktion, den alstrade elektromotoriska kraften (E M K) kallas inducerad E M K, den
ström, denna E M K åstadkommer i den inducerade strömkretsen, om densamma är
sluten, kallas inducerad ström eller induktionsström, magnetfältet kallas inducerande fält.
Den inducerade elektromotoriska kraftens storlek är oberoende av ledarens material och
dimensioner eller av dess beskaffenhet i allmänhet. Om den elektromotoriska kraften
mätes i den vanliga enheten för spänningen, kan induktionslagen formuleras sålunda:
Den i en ledare inducerade elektromotoriska kraften i volt är en hundramilliondel av det
antal kraftlinjer, som ledaren skär pr sekund.
Eig. 6. Magnetiseringskurvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
