Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Elektrolytiska strömkällor, av M. Möller - Galvaniska element
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
ELEKTROLYTISKA STRÖMKÄLLOR.
Av civilingenjör M. Möller.
Galvaniska element.
Den elektriska energien förekommer i naturen ej i sådan form, att den på enkelt
sätt kan tillgodogöras, önskar man framställa elektrisk energi, måste man därför
omvandla energi av något annat slag. I de galvaniska elementen är det kemisk energi,
som omvandlas till elektrisk.
De första galvaniska elementen uppkommo till följd av Luigi Galvanis och
Alexandro Voltas upptäckt av beröringselektriciteten år 1791. Ej långt därefter
framställde Volta sin elektriska bägareapparat och sin voltastapel. Dessa första mera
ofullkomliga element ledde sedan snabbt till nya, förbättrade typer.
Oaktat de galvaniska elementen sålunda varit kända i över ett århundrade, är
det först på de senaste årtiondena, man erhållit någon djupare inblick i strömalstringens
natur. Det är de storartade framstegen på den fysikaliska kemiens område, som
klarlagt elektricitetsledningen i vätskor och uppkomsten av den galvaniska strömmen.
Bland dessa framsteg är att nämna Van’t Hoffs upptäckt, att Avogadros lag för
gaser även gäller för kroppar i löst tillstånd, samt Arrhenius’ dissociationsteori av 1887,
vilken förklarade en del lösningars avvikelser från nämnda lag. Redan 1889 uppställde
sedan Nernst sin berömda osmotiska teori över strömalstringen i galvaniska element,
med vilken han ej enbart förklarade elementens verkningssätt utan även beräknade
storleken av de i elementen uppkommande elektromotoriska krafterna. Utförda
mätningar hava visat mycket god överensstämmelse med enligt teorien beräknade värden
och bekräfta sålunda dennas riktighet.
Den elektromotoriska kraftens uppkomst. Ett enkelt galvaniskt element erhålles,
om en zink- och en kopparskiva nedsänkas som elektroder i en elektrolyt, bestående av
utspädd svavelsyra (fig. 14). Förenas elektrodernas övre fria ändar eller polerna med
en ledningstråd, så att en sluten ledningskrets bildas, kan man i denna påvisa en
elektrisk ström, som i detta fall utanför elementet går från koppar till zink och innanför
sålunda från zink till koppar. Den pol, från vilken strömmen utgår från elementet,
kallas därvid positiva polen, den, genom vilken strömmen återvänder, negativa polen.
Orsaken till strömmens uppkomst måste vara, att en elektromotorisk kraft finnes på
något ställe i elementet.
Liksom vid elektrolys röra sig, under inverkan av de elektriska krafferna, vissa
beståndsdelar av elektrolyten i elementet i ena eller andra riktningen. Dessa bestånds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
