Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning, av A. D. Widström - Växelströmmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
INLEDNING.
storlek i coulomb kan således i en viss skala anges av samma sinuskurva, som betecknar
spänningen. Den ström åter, som framgår till kondensatorns beläggningar, är tydligen
proportionell mot ändringen i kondensatorns laddning, d. v. s. proportionell mot lutningen
hos sinuskurvan, som anger laddningens storlek. Laddningsströmmen är således i punkt
a (fig. 12) störst och går i samma riktning som spänningen, avtager sedan och blir noll,
när laddningen nått maximum i punkt &, emedan där kurvan är horisontal. När maximum
uppnåtts, börjar kondensatorn urladda sig, d. v. s. strömmen går i motsatt riktning mot
spänningen. Laddningsströmmen följer således en sinuslinje, som är fasförskjuten 90°
före spänningen.
Självinduktion och kapacitet åstadkomma således båda fasförskjutning i den
strömkrets, där de var för sig förekomma, men deras verkan är i så måtto av motsatt art,
att den förra förorsakar positiv
fasförskjutning (strömmen efter
spänningen) den senare negativ
fasförskjutning (strömmen före
spänningen).
Där kapacitet och
självinduktion förekomma i samma
strömkrets, kunna i vissa fall
rätt egendomliga verkningar
uppträda.
Om t. ex. ett självinduktivt
motstånd och en kondensator
(båda utan ohmska förluster)
äro parallellkopplade (fig. 13 a)
till en växelspänning, går
strömmen i självinduktionen is 90°
efter spänningen, strömmen i
kondensatorn ic däremot 90° före
spänningen. Således äro is och
ic fasförskjutna 180° i
förhållande till varandra, d. v. s. de
gå alltid i motsatta riktningar
(se t. ex. fig. 10, där kurvan def
och den prickade kurvan äro 180° fasförskjutna i förhållande till varandra). Om induktivt
motstånd och kapacitet nu äro så avpassade, att i, och ic äro ungefär lika stora, kan
således den ström, som tillföres från generatorn (is—ic), vara mycket obetydlig i
förhållande till den, som cirkulerar mellan kapaciteten och självinduktionen (s. k. strömresonans).
Om åter kapacitet och självinduktion äro seriekopplade (fig. 13 b) och genomgås
av samma ström, är spänningen mellan det induktiva motståndets ändpunkter 90°
fasförskjuten före strömmen och motsvarande spänning på kondensatorn 90° efter strömmen.
Här ligga således spänningarna es och ec riktade åt motsatta håll, och generatorn behöver
för att uppehålla strömmen endast lämna en spänning, som är skillnaden mellan es och
ec, d. v. s. dessa spänningar kunna i vissa fall bliva många gånger större än den spänning
generatorn lämnar (spänningsresonans).
Fig. 12. Spänning och laddningsström vid en kondensator.
Fig. 13. Ström- och spänningsresonans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
