Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Elektrolytiska strömkällor, av M. Möller - Galvaniska element
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA TYPER AV GALVANISKA ELEMENT.
29
lunda har samma sammansättning som Daniellelementet och följaktligen samma
verkningssätt.
Detta förändrade Meidingerelement har länge använts vid statens järnvägar som
telegrafelement men är numera i de flesta fall ersatt med ackumulatorer.
Jämviktselementen äro ömtåliga för skakningar, då därvid vätskorna lätt blanda
sig,, samt fordra en noggrann skötsel.
Normalelement. För att ett element skall kunna användas som normal för
spänning vid elektriska mätningar, måste det vara så beskaffat, att, om det framställes
på ett visst bestämt sätt, det alltid erhåller samma elektromotoriska kraft, samt att denna
elektromotoriska kraft ej förändras med tiden, önskvärt är även, att elektromotoriska
kraften är i möjligaste mån oberoende av
temperaturändringar. Dessa fordringar uppfyllas av
de av Clark 1874 och Weston 1891 framställda
normalelementen, vilka till sin byggnad och sitt
verkningssätt nära överensstämma med
Daniell-elementen men i ändå högre grad än dessa hava
en med tiden konstant elektromotorisk kraft.
Clarks normalelement.
Clark-elementet är sammansatt av en zinkelektrod
i zinksulfatlösning och en kvicksilverelektrod i
kvicksilversulfat. Den av Clark själv angivna
formen visas i fig. 21. Ovanpå kvicksilvret, som
bildar elementets positiva elektrod, befinner sig
en pasta av kvicksilversulfat, utrörd med en
mättad lösning av zinksulfat och kristaller av
detta salt, över pastan finnes en mättad
lösning av zinksulfat, i vilken nedhänger en
zinkstav, som utgör elementets negativa elektrod.
Elementet är fullständigt tillslutet genom ett
lager av paraffin och en kork.
Formen på Clarkelementet har många gånger förändrats. Den numera mest
utbredda är den av Feussner angivna, där kvicksilverelektroden ersatts med en
amal-gamerad platinaelektrod och pastan inneslutits i en porös lercell. Feussners element
har det H-formade glaskärl, som först angivits av Rayleigh och vilket även användes
vid Westonelementen.
På grund av omsorgsfulla mätningar har elektromotoriska kraften hos
Clarkelementet bestämts till 1.4324 volt vid 15° C. Då elektromotoriska kraften är ganska
beroende av elementets temperatur, måste i allmänhet en korrektion härför företagas.
Vid en temperatur av C C. kan den elektromotoriska kraften beräknas ur formeln
Hartsmassa
Kork
Paraffin
Zinkstav
Mättad lösning
Kristaller
Pasta
Platinatråd
Kvicksilver
Fig. 21. Clarks normalelement.
Et = 1.4324 — 0.0O119 (t—15) — 0.000007 (t—15)2.
Westons normalelement. Uppfinningen av detta element, vilket är
nästan fullständigt oberoende av temperaturen, utgjorde ett betydande framsteg för
den elektriska mättekniken. Elementet är uppbyggt analogt med Clarkelementet men
har i stället för zinkelektrod en kadmiumelektrod, som befinner sig i
kadmiumsulfat-lösning. Det utföres i två olika former, en med mättad lösning och en med föitunnad,
vid 4° C. mättad lösning. För båda formerna användas H-formade glaskärl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
