Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Elektrolytiska strömkällor, av M. Möller - Galvaniska element
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
ELEKTROLYTISKA STRÖMKÄLLOR.
Westonelementet med mättad lösning antogs 1908 på en kongress i London
som internationell spänningsnormal. Utförandet av detta element visas i fig. 22.
Vid negativa polen befinner sig kadmiumamalgam, bestående av 12 till 13
viktsprocent kadmium, vid positiva polen rent kvicksilver, som täckes med en pasta,
huvudsakligen bestående av
kvicksilver-sulfat. Den övriga delen av elementet
är fylld med en lösning av
kadmiumsulfat, som hålles mättad med fasta
kristaller av saltet. Elementet slutes genom
paraffin och kork eller genom
tillsmältning av glaskärlets övre ändar.
Elektromotoriska kraften hos detta
element fastställdes efter internationella
mätningar i Washington till
E = 1.0183 — O.0000106 0—20) —0.00000095
(t—20)2+ O.ooooooi (t—20)3.
Element med förtunnad lösning
tillverkas av firman Weston. Lösningen
innehåller ej några fasta kristaller kadmiumsulfat, utan är sådan, att den blir
mättad vid 4° C. Vid denna temperatur måste således elektromotoriska kraften
överensstämma med det internationella elementets och kan beräknas ur den för detta angivna
formeln, då den erhålles till 1.0187 volt. Då elementet med förtunnad lösning har en
mycket liten temperaturkoefficient, gäller denna spänning vid alla ifrågakommande
temperaturer. Som internationell normal är elementet olämpligt, därför att det ej
är noga reproducerbart.
Vid utförandet har Weston lagt stor vikt vid att
elementet skall tåla transport, utan att de olika delarna blanda
sig. Amalgamet i det H-formade kärlets ena skänkel och
kvicksilvret jämte pastan i den andra fasthållas därför på sin
plats av såsom packboxar utbildade porslinsstycken, försedda
med hål, så att de ej hindra reaktionerna i elementet.
Element med depolarisator. Element, hos
vilka, i likhet med vad förhållandet är vid Voltaelementen,
väte utfälles på positiva elektroden, kunna göras konstanta
genom användning av en depolarisator, som bortskaffar vätet
från elektroden. Detta kan ske antingen på rent mekanisk
väg eller genom oxidation med ett kraftigt oxidationsmedel,
vilket senare ej endast har den inverkan, att polarisationen
upphäves, utan även att elektromotoriska kraften
väsentligt ökas.
De i det följande beskrivna elementen skilja sig
huvudsakligen från varandra genom det depolarisationsmedel, som
kommit till användning, och äro ordnade i historisk följd.
Groves element. För åstadkommande av den erforderliga mängden syre
för vätgasens avlägsnande i ett Voltaelement föreslog Grove 1839 användningen av
salpetersyra. Kopparelektroden, som anfrätes av syran i fråga, måste därvid ersättas med
Fig. 22. Westonelementet.
Fig. 23. Groves element.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
