Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Elektrolytiska strömkällor, av M. Möller - Galvaniska element
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ELEKTROLYTISKA STRÖMKÄLLOR.
Fig. 25. Leclanchés element.
Fig. 26. Annan
ut-föringsform av
Leclanchés element än
i fig. 25.
Fig. 27. Torrelement.
I Leclanchés ursprungliga
element (1868) ställdes kolelektroden i
ett poröst lerkärl och omgavs av en
blandning av krossad brunsten och
koks. Lerkärlet nedsattes i en
fyrkantig glasburk, fylld med nästan
mättad salmiaklösning. Den stavformiga
zinkelektroden placerades i burkens
ena hörn. (Fig. 25.)
Numera förekomma
huvudsakligen två utföringsformer på
elementen. I den ena, som visas i fig. 26,
är brunstenen i form av briketter
anbringad på ömse sidor om kolet,
vilket har formen av en skiva. Vid
sidan av den ena brunstensbriketten,
skild från denna genom ett lämpligt format porslinsstycke, befinner sig den cylindriska
zinkstaven. Det hela sammanhålles av snören eller gummiband.
I den andra utföringsformen, det s. k. påselementet, har kolet stavform och
omgives av krossad brunsten, kvarhållen genom en tygpåse. Zinken i form av en
uppskuren plåtcylinder omger kolet med brunstenspåsen. Vid denna anordning får zinken
betydligt större yta, varför element av denna typ kunna användas för större
strömstyrkor än föregående.
Leclanchéelementen användas i stor utsträckning i de fall, då man med vissa
mellantider behöver en kortvarig ström, t. ex. vid elektriska ringledningar. Elementen
äro lätta att förnya och sköta samt utveckla
ej några farliga gaser.
Torrelement. För ett
galvanisktelements verkningssätt är det nödvändigt, att
elektrolyt förefinnes. Benämningen torr hänför
sig därför endast till det yttre. Inuti elementet
måste fuktighet finnas.
Redan tidigt försökte man konstruera
torr-staplar genom att fylla elementens glasburkar
med sågspån, som uppsög elektrolyten, samt
sedan täcka elementen med beckplattor. Lord
Kelvins sågspånsbatteri bestod sålunda av
vanliga Daniellelpment, fyllda med sågspån.
Sådana torrelement fungerade dock ej
tillfredsställande. Först sedan man funnit på att genom
tillsats av gelatin, lim eller dylikt göra
elektrolyten geléartad, lyckades man ernå ett
praktiskt resultat. Bland de första torrelement
av detta slag, som vunnit allmännare
användning, kan nämnas Gassners (1887),
som var fyllt med en deg av salmiak,
zinkoxid och neutrala blandningsämnen, om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
