- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / III. Elektricitetens användning /
39

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Elektrolytiska strömkällor, av M. Möller - Ackumulatorer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ACKUMULATORER. BLYACKUMULATORN.

39

fullt utnyttjad, då det ej är fördelaktigt att driva urladdningen längre, än tills den
punkt på urladdningskurvan är uppnådd, där det snabba spänningsfallet börjar.

Urladdningsströmmens storlek inverkar även i hög grad på kapaciteten, som blir
mindre, ju starkare urladdningsströmmen är, beroende på de förut omnämnda i syran
uppträdande koncentrationsförändringarna. Då syran ej tillräckligt snabbt hinner tränga
in i de inre delarna av den aktiva massan, sjunker spänningen under det föreskrivna
värdet, innan massan är fullständigt utnyttjad. Att denna förklaring är riktig, inses
därav, att om ackumulatorn får tid att återhämta sig, kan urladdningen sedan fortsättas.

Den aktiva massans tjocklek har även ett avgörande inflytande på kapaciteten.
Utbredes massan i ett skikt med stor yta och liten tjocklek, kan syran lättare intränga
i dess inre, än om samma massa fördelas på mindre yta i tjockare skikt. Plattan med
stor yta får därför större kapacitet än den med mindre yta.

Förutom i det föregående nämnda förhållanden, inverka även syrans specifika vikt
samt temperaturen. Vid högre temperatur diffunderar syran lättare in i plattorna,
vilket har till följd en avsevärd ökning av kapaciteten.

Den ackumulatorn vid laddning tillförda elektricitetsmängden erhålles vid
urladdning nästan fullständigt tillbaka. Förlusten, som uppgår endast till 4 å 6 %, beror på
att gasutveckling vid laddning aldrig fullständigt kan undvikas samt på den
självurladdning, som uppstår då ackumulatorn står obrukad. Självurladdning sker huvudsakligen
av negativa plattan och beror oftast på föroreningar i syran. Innehåller syran spår av
en negativ metall, bildar denna med blyplattan ett lokalelement, som ger upphov till
en lokal urladdningsström. Platina, som ofta förekommer som förorening i syran, ger
även i ytterligt små mängder en snabb självurladdning.

Med verkningsgraden hos en ackumulator förstås förhållandet mellan den vid
urladdning erhållna energien och den vid laddning tillförda. Oaktat vid urladdning nästan
hela den elektricitetsmängd, som tillförts vid laddning, erhålles tillbaka, uppgår
verkningsgraden endast till 75 å 80 %. Detta förklaras genom den stora skillnaden i
laddnings-och urladdningsspänning, huvudsakligen beroende på de förut nämnda
koncentrations-ändringarna i syran. Energiförlusten är sålunda ej enbart att söka i det värme, som
enligt Joules lag bildas på grund av ackumulatorns inre motstånd utan även och till
största delen i den vid koncentrationsändringarna förbrukade värmemängden.

En ackumulator bör aldrig lämnas stående någon längre tid i urladdat eller delvis
urladdat tillstånd, emedan därvid ett vitt överdrag av större, svårlösliga
blysulfat-kristaller bildas på plattorna, vilket hindrar beröringen med syran. Denna skadliga
sulfatbildning benämnes sulfatisering. Sulfatiseringen nedsätter kapaciteten och ökar det
inre motståndet. Den kan bortskaffas genom upprepade urladdningar till
spännings-gränsen med efterföljande uppladdningar till kokning.

Kokningen är så till vida nyttig, att den motverkar sulfatiseringen av plattorna,
men utgör en direkt energiförlust.

Tudorackumulatorerna. Framställning och formering av
plattorna. Ackumulatorer, vilkas såväl positiva som negativa plattor bestå av blygaller
med inpressad aktiv massa, tåla ej hastiga laddningar och urladdningar, beroende på
att de volymförändringar, som inträda vid de kemiska reaktionerna, lätt förorsakå,
att massan lossnar från gallren och faller ur. Det är särskilt blysuperoxiden, som
är underkastad dessa förändringar, och det är sålunda den positiva plattan, som får
den minsta livslängden. Med dylika massaplattor försedda ackumulatorer hava emeller-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:17:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/3/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free