Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Elektrolytiska strömkällor, av M. Möller - Ackumulatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACKUMULATORER. JUNGNERACKUMULATORN.
43
praktiskt användbar ackumulator av denna typ. Ackumulatorn benämnes här i vårt
land antingen efter uppfinnaren Jungnerackumulatorn eller efter elektrodmaterialet
Nifeackumulatorn.
Elektroderna bestå av mellan stålramar insatta perforerade plåtfickor, i vilka den
aktiva massan befinner sig. Massan utgöres i den positiva elektroden av nickelföreningar,
uppblandade med vissa andra ämnen för att få lämplig konsistens och ökad
ledningsförmåga, i den negativa elektroden av järn och kadmiumföreningar.
Plattor av samma slag sammanfogas till komplex genom kontaktlister, vid vilka
plattorna fastsvetsas. De positiva och negativa elektrodkomplexen skjutas in i varandra,
så att en negativ platta alltid befinner sig mellan två positiva.
Elementkärlet är hopsvetsat av plåt, och i dess lock äro elektrodkomplexen upphängda
i polbultarna. Den positiva polbulten står därvid i direkt förbindelse med kärlet. Den
negativa är däremot isolerad med ebonit. För att förhindra beröring mellan plattorna
inskjutas ebonitstavar mellan dem.
Elektrolyten utgöres av 20 % kaliumhydratlösning i destillerat vatten.
Särskilt den dåliga ledningsförmågan hos massan samt svårigheten att anbringa
massan på ett mekaniskt hållbart sätt på elektrodplattorna framkallade länge tvivel
om den nya alkaliska ackumulatorns framtid. Numera får man dock anse dessa
svårigheter lösta på ett tillfredsställande sätt.
Ackumulatorns kemiska verkningssätt. Den alkaliska
ackumulatorn skiljer sig i sitt elektrokemiska verkningssätt från blyackumulatorn
huvudsakligen därigenom, att själva elektrolyten ej deltager i reaktionerna på annat sätt
än att den förmedlar transporten av joner från den ena till den andra elektroden.
Elektrolytens
lösningsmedel, vattnet, deltager
däremot, varigenom
koncentrationen ändras, ehuru
mycket obetydligt. Den
alkaliska ackumulatorn
har sålunda praktiskt
taget konstant elektrolyt.
Då sålunda
elektrolyten ej deltager i
reaktionerna, behöver dess
mängd ej stå i något
bestämt förhållande till
mängden aktiv massa
såsom vid blyackumulatorn
utan kan inskränkas till
vad som behöves för
led
ning av strömmen. Såväl elektrolytmängd som plattavstånd bliva därför här propor*
tionsvis mindre än hos blyackumulatorn.
Den elektromotoriska kraften är ganska oberoende av koncentrationen hos
elektrolyten, varför ackumulatorn arbetar tillfredsställande vid ganska stora skillnader i
koncentrationen.
Polspänning. Vid normala laddnings- och urladdningsströmstyrkor stiger
polspänningen vid laddningen långsamt från 1.4 till 1.55 volt för att vid laddningens
Fig. 40. Diagram visande polspänningens variation vid laddning och
urladdning av-en Nifeackumulator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
