Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
ELEKTRISKA MASKINER.
likon i Schweiz; Edisons maskiner i Amerika, förbättrade av Hopkinson, samt
Wen-ströms maskiner, tillverkade av A. S. E. A. i Västerås.
Vid denna tid började man att för elektricitetsverkens behov bygga stora,
mångpoliga dynamomaskiner med litet varvantal, avsedda för direktkoppling till de
drivande ångmaskinernas axlar, under det att man förut mest använt remdrift. Detta
byggnadssätt upptogs först av Siemens & Halske, och exemplet följdes snart av andra, t. ex.
av Edison efter hans besök i Europa vid utställningen i Paris år 1889. Med införandet
av de mångpoliga likströmsmaskinerna började man även att mera närma sig till en
gemensam standardform. Den mångpoliga maskinen inbjuder icke på samma sätt som
den tvåpoliga till variationer i utförandet,
likaledes har till den ovannämnda tendensen
naturligtvis bidragit det förhållandet, att man
numera kunde beräkna maskinens olika delar.
Fig. 68. Edison-dynamo av år 1888.
Fig. 67. Edison-dynamo av år 1884.
Dessa allmänt bekanta och godtagna beräkningsgrunder lämnade mindre frihet åt den
enskilde konstruktören, som hittills letts mera så att säga av tycke och smak.
Materialet i maskinerna, såväl det magnetiska, järnet, som det elektriska, kopparn,
började nu utnyttjas på ett mera effektivt sätt. I den mån detta blev fallet, trädde
emellertid vissa företeelser, som dittills varit tämligen obeaktade, mera i förgrunden,
nämligen ankarets återverkan på magneterna och därmed följande gnistbildning vid
kommutatorn m. m., vilka förhållanden även de, i likhet med uppvärmningen, satte en
gräns för maskinens prestationsförmåga. Genom att göra magnetfältet mycket starkt
och anbringa relativt få lindningar på ankaret hade man ett medel att minska
ankarreaktionens inflytande på spänningsregleringen samt, även att åstadkomma en gnistfri
kommutering, och detta ansågs på 1890-talet och även senare vara den riktiga
konstruktionsprincipen. På detta sätt erhöll man emellertid ganska tunga och dyrbara maskiner,
och man började därför så småningom söka efter andra, mindre dyrbara metoder att
motverka armaturreaktionen eller åtminstone undertrycka dess skadliga verkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
