Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
ELEKTRISKA MASKINER.
tvenne poler, fördelar sig strömmen i lindningen så, att alla ledare, som ligga till vänster
om en vertikal diameter genom ankaret, föra ström mot åskådaren, och alla, som ligga
till höger om denna diameter, ström i riktning från åskådaren. Eftersom borstarna vid
ankarets rotation stå kvar på samma punkt, är strömfördelningen i ankaret i förhållande
till polerna i det närmaste densamma vid olika lägen av ankaret. Vi kunna därför,
när vi undersöka ankarströmmens inverkan på magnetfältet, bortse från rotationen och
för enkelhets skull föreställa oss lindningarna stillastående. För att lättare fatta denna
inverkan tänka vi oss först, att fältlindningen är strömlös. Ankarströmmen
magneti-serar då ankaret såsom antydes i fig. 70, så att en N-pol uppstår vid dess övre cylindriska
yta och en motsvarande S-pol vid dess nedre, enligt regeln: om högra handen omfattar
magneten med fingrarna i strömmens riktning, så pekar tummen i kraftlinjernas riktning.
Vi kunna även utgå från kraftlinjernas riktning omkring de strömförande ankarledarna,
och finna då enligt en förut angiven minnesregel, att ledarna i luftgapet till höger omges
av en kraftlinjevirvel med kraftlinjerna riktade medsols, och ledarna till vänster av en
motsols gående kraftlinjevirvel. Vid polen till höger går således armaturfältets
kraft-linjeflöde in i övre delen av polen och vill således där åstadkomma en S-pol, men ut ur
den undre delen, d. v. s. vill åstadkomma en N-pol. Om vi nu tänka oss även
magnet-strömmen inkopplad, så måste den förenade verkan av ampèrevarven på ankare och på
poler bliva den, att fältet vid övre delen av N-polen försvagas (eftersom ankarets
ampère-varv här försökte åstadkomma en S-pol) och tvärtom förstärkes vid den nedre delen.
Vid polen till vänster är förhållandet omvänt. Resultatet blir således det, som visas i
fig. 71. Man ser huru kraftlinjerna (de prickade linjerna) trängas ihop mot ena kanten
av polen, liksom om ankaret sökte taga med sig kraftlinjerna i rotationens riktning.
Denna undersökning gäller närmast en generator, emedan vi ju antogo, att strömmen
gick i den inducerade spänningens riktning. Vid en generator har man således att
komma ihåg, att armaturreaktionens inverkan är sådan, att den försvagar det polhörn mot
och förstärker det polhörn från vilket ankaret roterar. Vid en motor, där strömmen går
i motsatt riktning mot den inducerade spänningen, är även armaturreaktionens verkan
den motsatta; här förstärkes alltså det motlöpande polhörnet och försvagas det avlöpande.
Denna ankarströmmens s. k. tvärmagnetiserande inverkan har endast ett obetydligt
inflytande på kraftlinjeflödets absoluta storlek; den åstadkommer, som vise, huvudsakligen
en ojämn fördelning av fältet i luftgapet och en förvridning av ankarets magnetiska
neutralaxel (den diameter, som förbinder de punkter på ankaret, där inga kraftlinjer gå
in eller ut ur detsamma). Vid strömlöst ankare sammanfaller den magnetiska
neutralaxeln med den geometriska; genom armaturreaktionens inverkan förvrides således den
förra ett stycke i rörelsens riktning vid en generator, och mot rörelseriktningen vid en
motor.
Tvärmagnetiseringens inverkan på kommateringen är däremot av större betydelse.
Med kommutering menar man strömriktningens ändring i en ankarhärva, när
densamma vid ankarets rotation passerar under borsten. Fig. 72 framställer detta
förhållande tydligare. A föreställer en del av ett ringankare, försett med en lindning av ett varv
per härva, K är kommutatorn med sina lameller, B en mot kommutatorn släpande borste,
N och S hörnen av två st. närbelägna poler. (Ett ringankare har valts, emedan
lindningen vid ett sådant är mera överskådlig; vid ett trumankare äro emellertid
förhållandena i här berörda avseenden fullt analoga, och de resultat som erhållas hava sin fulla
tillämpning även på trumankaret.) I alla ledare vid ankarets yttre omkrets till vänster
om linjen n n1 går strömmen mot åskådaren och i alla till höger från åskådaren. (Dyna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
