Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKSTRÖMSMASKINER. ARMATURREAKTION OCH KOMMUTERING.
69
Fig. 72. Strömvändning i den kortslutna härvan.
mon antages arbeta som generator och rotera medsols.) Det framgår av fig. 72, att
strömriktningen i härvan a är motsatt mot strömriktningen i härvan c, d. v. s. strömmen i a
måste hinna ändra riktning under den tid ankaret behöver för att röra sig, så att härvan
a kommer i det läge, som c intager i fig. Härvan 6, vars ändar äro förbundna med
lamellerna 2 och 3, vilka båda beröras av borsten B, är »kortsluten» av borsten, och
strömmen i denna härva skall under kortslutningsperioden, d. ä. under den tid borsten
samtidigt berör lamellerna 2 och 3, »kommuteras», d. v. s. först gå ned till noll och sedan stiga
i den andra riktningen, så att den helst blir lika stor med strömmen i härvan d och de
övriga härvorna i ankarlindningen till höger om n n1. Emellertid motverkas en sådan
strömändring av härvans självinduktion, som är relativt betydlig på grund av att härvan
till stor del omges av järn med litet magnetiskt motstånd. Om självinduktionens
inverkan är tillräckligt stor, försenas strömvändningen så mycket, att gnistbildning uppstår.
Vi kunna i fig. 72 lättast se
detta vid härvan c, där
strömmen nyss
kommute-rats: om strömmen i denna
härva icke hunnit stiga
till samma värde som
strömmen i den
närliggande härvan d, måste ju
förbindningen till lamell
4 föra en ström lika med
skillnaden mellan
strömmarna i c och d. I det
ögonblick då 4 lämnar
borsten, måste denna
differens då gå över i en
gnista eller ljusbåge från
borsten till lamell 4. — Om
man undersöker saken något närmare, finner man, att borstens kontaktmotstånd väsentligen
understöder kommuteringen, och det var därför en stor förbättring man ernådde, när man
började använda kolborstar (ursprungligen enligt ett förslag av Forbes år 1885), som hade
ett mycket större kontaktmotstånd än de förut använda borstarna av koppar eller mässing.
Emellertid är ofta icke heller detta medel tillräckligt, utan man måste tillgripa även andra
åtgärder. Närmast till hands ligger då, att i den kortslutna härvan inducera en spänning,
som direkt motverkar självinduktionen och påskyndar strömvändningen. I de härvor,
som i fig. 72 ligga under polen till höger om linjen n n1, induceras emellertid en spänning
av just den önskade riktningen, och man kan således vinna nyssnämnda syftemål genom
att förskjuta borstarna åt höger. Detta motsvarar vid en generator en förskjutning i
rotationens riktning. (Vid en motor skola tydligen borstarna förställas åt motsatt håll,
d. v. s. mot ankarets rörelseriktning.) Om då förskjutningen är lagom stor, så att den
kortslutna härvan under kommuteringen rör sig i ett fält av lämplig styrka, motverkas
självinduktionen, och kommuteringen kan försiggå utan gnistbildning.
Genom denna förskjutning av borstarna ur det geometriska neutralläget har
emellertid ankarreaktionen förändrats. Detta framgår av fig. 73. Borstarna tänkas här
förskjutna, så att strömvändningsdiametern sammanfaller med linjen n n1. Vi se då, att
ankarströmmen numera utövar även en motmagnetiserande verkan. De strömförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
