Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Växelströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ELEKTRISKA MASKINER.
Fig. 83. Grammes växelströmsgenerator.
ersättande med släpkontakter, i de fall där de inducerade lindningarna utgjorde den
roterande delen. Alla förbättringar i ankarets och magneternas konstruktion kommo
därför icke blott likströmsmaskinerna, utan även växelströmsgeneratorerna till godo,
och den tidigaste utvecklingshistorien är gemensam för båda.
När t. ex. Gramme år 1877 konstruerade sin växelströmsgenerator, som var avsedd
för de några år tidigare uppfunna Jablochkoffska båglamporna, använde han sin
ring-lindning för ankaret och elektromagneter för fältet (se fig. 83). Detta senare hade 8
poler, varannan N-pol och varannan S-pol, matade från en särskild liten likströmsmaskin.
Ankaret bildade den yttre stillastående delen och magnetfältet den inre, roterande.
Ringlindningen var emellertid
icke utförd på samma sätt
som vid likströmsmaskinen;
den utgjorde icke en enda
sammanhängande spiral, utan
var uppdelad i fyra gånger så
många spolar som poler. Var
och en av dessa fyra spolar
inom en poldelning var
sammankopplad med en lika
belägen spole under nästa pol,
så att lindningen bildade 4
separata strömkretsar,
vardera bestående av 8 st.
serie-kopplade spolar. Var och en
av dessa 4 strömkretsar på
ankaret matade sin särskilda
grupp av båglampor. Gramme
insåg nämligen, att lindningen
ej skulle varit lika effektiv, om
samtliga 4 spolar per pol varit
förenade till en enda, som
täckte hela poldelningen,
eme
dan spänning induceras endast i den del av lindningen, som ligger mitt för polen,
och att de övriga varven av en ankarspole, som är bredare än polen, endast skulle
representera ett skadligt motstånd.
Under den följande utvecklingsperioden frångick man emellertid den Grammeska
anordningen av ankarlindningen i så måtto, att denna kopplades i en serie, så att
generatorerna lämnade en enda enkel växelström, s. k. enfasström. Härigenom undveks
komplikation med de många separata strömkretsarna, men å andra sidan blev
lind-ningsutrymmet mindre väl utnyttjat, i det lindningstråden täckte endast hälften eller
två tredjedelar av ankarets yta.
Växelströmsgeneratorernas konstruktiva anordning var under detta tidigare skede
mycket växlande. Maskinerna utfördes än med roterande ankare och stillastående
magnetpoler och än med stillastående ankare och roterande magnetsystem. Även en tredje
typ förekom, där samtliga lindningar voro stillastående och den roterande delen
utgjordes av en s. k. induktor, en järnkärna utan lindningar. Westinghouse byggde
en typ av generatorer med yttre, stillastående fält och roterande ankare med trumlind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
