Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Växelströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
ELEKTRISKA MASKINER.
fält, som roterar med en likformig hastighet, vars storlek beror på växelströmmens
frekvens; under den tid, som svarar mot ^6 period, har även fältet vridit sig 60° eller 1 6 av
ett helt varv vid en tvåpolig maskin. Vid en mångpolig lindning hade man erhållit ett
mångpoligt fält, som vrider sig två hela poldelningar för varje hel period hos
växelströmmen. Om således växelströmmens frekvens vore 50 perioder per sekund, skulle
fältets rotationshastighet vid en tvåpolig lindning vara likaledes 50 varv per sekund
eller 3 000 per min., vid en fyrpolig lindning 1 500 varv per min., vid en sexpolig 1 000
varv o. s. v. Man säger, att fältet roterar synkront (samtidigt) i förhållande till
växelströmmens periodtal och således även i förhållande till den generator, som alstrar
växelströmmen.
Asynkron- eller indnktionsmotorn. Om den i fig. 90 inritade järnkärnan bestode
av massivt järn, skulle tydligen i densamma vid fältets rotation alstras virvelströmmar,
och dessa skulle sträva att vrida kärnan åt samma håll som fältet. Fallet är analogt
med Aragos skiva, som av samma orsak tar med sig stålmagneten. Då emellertid den
kraft ett magnetfält utövar på en strömförande ledare är vinkelrät mot såväl fältet som
strömriktningen, erhåller man en bättre verkan, om man undertrycker de oregelbundna
virvelströmmarna och i stället anordnar lämpliga strömbanor i ankaret. Ankar järnet
i den roterande delen (som brukar kallas rotor till skillnad från den stillastående delen,
den s. k. statorn) sammansättes därför av plåtar i likhet med induktorn vid en
likströmsmaskin och förses med en lindning, som anbringas i vanligen halvöppna hål, nära rotorns
yttre omkrets. Oftast utgöres lindningen av kopparstavar, vilkas ändar sinsemellan
äro förenade genom tvenne kortslutningsringar, en vid vardera sidan av rotorn.
Sta-torlindningen, som utföres som trumlindning, är anbragt i hål nära statorns inre
utborr-ning; även dessa hål äro vanligen halvslutna. Luftgapet mellan rotor och stator göres
så litet som det av mekaniska skäl är möjligt. (Här kommer således Wenströms metod
att förlägga lindningarna i hål omedelbart innanför järnets yta till sin fulla rätt.)
När nu det av strömmen i statorlindningarna alstrade fältet skär rotorlindningens
stavar, induceras i dessa strömmar, som kunna sluta sig genom kortslutningsringarna.
Enligt Lenz’ lag uppstår då en kraftverkan mellan strömmen och fältet, som försöker
motsätta sig rörelsen. Då i detta fall de inducerade ledningarna, d. v. s. rotorstavarna,
äro rörliga, tagas dessa med i fältets rotation. Rotationens hastighet kan emellertid
aldrig bli lika stor som fältets, emedan då ingen skärning av kraftlinjer skulle äga rum,
och således ingen ström alstras i rotorlindningen. Allt efter storleken av det motstånd,
som hindrar rotorns rörelse, d. v. s. belastningen, går rotorn långsammare, varvid flera
kraftlinjer skäras per sekund, och strömmen ökas, så att den till rotorn överförda kraften
kan övervinna det yttre motståndet. På grund av att rotorn således aldrig kommer upp
till synkron hastighet, kallas en motor av detta slag asynkronmotor (icke synkron) eller
också induktionsmotor, med anledning av att strömmen i rotorn överföres medelst
induk-tion från statorn. Likaledes på grund av detta förhållande plägar man kalla den del
av motorn, som direkt mottar ström från nätet, för motorns primära del, och den andra
delen, i vilken strömmen induceras, för dess sekundära del. Nutida motorer utföras
nästan alltid med statorn som den primära delen. Skillnaden mellan den synkrona
hastigheten hos fältet och rotorns verkliga kallas eftersläpning. Denna är i tomgång obetydlig
och stiger till några procent vid full belastning, 8 å 2 %, allt efter motorns storlek. De
strömmar, som genomgå rotorlindningarna, äro växelströmmar, vilkas frekvens beror
på eftersläpningens storlek. Om t. ex. vid en tvåpolig maskin frekvensen är 50, roterar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
