- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / III. Elektricitetens användning /
85

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Växelströmsmaskiner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄXELSTRÖMSMASKINER. INDUKTIONSMOTORNS IGÅNGSÄTTNING M. M.

85

Fig. 92. Igångsättning av
trefasindnktions-motor.

strömmen blir fasförskjuten i förhållande till den spänning, som alstrar densamma, så att
de ledare i rotorn, i vilka den starkaste spänningen för tillfället induceras, d. v. s. som
ligga i det starkaste fältet, icke på samma gång föra den starkaste strömmen. Om
fas-förskjutningen närmar sig 90°, är fältet nära noll i det område, där rotorströmmarna äro
störst, och omvänt, där fältet är störst, äro rotorströmmarna nära noll. Men då den kraft,
som åverkar en strömförande ledare i ett magnetiskt fält, är proportionell mot produkten
av fältstyrka och strömstyrka, åstadkomma de stora rotorströmmarna icke ett
motsvarande stort vridningsmoment. Dessutom är magnetfältet i luftgapet förminskat
genom rotorns »armaturreaktion»; de fasförskjutna rotorströmmarna motverka
nämligen det av statorlindningarna alstrade fältet på samma sätt som motmagnetiseringen
vid en likströmsmaskin. Vid normal hastighet hos induktionsmotorn alstrar det
roterande fältet en stark motelektromotorisk kraft i statorlindningarna, så att strömmen
i dessa icke kan bliva synnerligen stor, men vid startningen hindrar den nyss nämnda
motmagnetiseringen detta fält att utveckla sig, så att den motelektromotoriska kraften
i sin ordning blir liten. Följden av dessa förhållanden blir den, att om man utan vidare
kopplar in en induktionsmotor med kortsluten rotor till trefasnätet, uppstår en stor
strömrusning i både stator- och rotorlindningar, men startningskraftparet är i alla fall
en bråkdel av det normala. Strömrusningen
kan förhindras genom att koppla ett motstånd
framför statorlindningen, men bäst är att
införa ett icke induktivt motstånd i
rotorlind-ningarna, emedan man härigenom icke blott
minskar den ström, motorn tar från nätet,
utan även upphäver fasförskjutningen i rotor-

strömkretsen, så att man med normal ström kan erhålla ungefär normalt
kraftpar vid startningen. Av induktionsmotorer med kortslutet ankare kunna således
endast de minsta kopplas in direkt; vid större motorer använder man motstånd
i ledningarna till statorn eller någon annan anordning för att minska den
alltför stora ström, som motorn eljest vid igångsättning skulle taga från nätet. En
motor, som måste starta med stort vridningsmoment, förses med faslindad rotor, d. v. s.
en lindning av samma art som statorlindningen, och de tre uttagen föras till 3
släpringar, vilka medelst borstar äro anslutna till trenne reglerbara motstånd, vilka efter
hand urkopplas för att helt kortslutas, när motorn nått full hastighet (se fig. 92). För att
minska slitningen av borstar och släpringar bruka motorerna ofta förses med en
anordning, varmed man efter igångsättningen kan direkt kortsluta släpringarna och sedan
lyfta upp borstarna från dessa.

Släpringar kunna helt undvikas genom att motståndet inbygges i den roterande
delen; detta sätt användes rätt ofta i synnerhet vid sådana större motorer, som icke behöva
starta med fullt kraftpar och där alltså motståndet är tämligen litet och utrymme
finnes för dess anbringande.

Lindströms hysteresismotstånd åstadkommer en automatisk minskning i
motståndet, i samma mån som hastigheten hos motorn ökas. Detta igångsättningsmotstånd
består i princip av ett trefåsigt induktivt motstånd, inkopplat på samma sätt som ett
vanligt igångsättningsmotstånd och lindat på kärnor av järn med särskilt stor
hyste-resisförlust. Vid igångsättningen, då alltså frekvensen i rotorströmkretsen är stor,
är-även hysteresisförlusterna i järnkärnorna stora, och motståndet verkar därför som ett
stort ohmskt motstånd. När hastigheten ökas och rotorströmmens periodtal minskar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/3/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free