Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Växelströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
ELEKTRISKA MASKINER.
Denna likström lämnas av en vanligen på samma axel som motorn anbringad
magnet-matare. I fig. 96 visas ett kopplingsschema för en sådan motor; rotoruttagen äro vid
start-ningen förbundna nedåt till pådraget och vid gång uppåt till mataren. För
likströmsmatningen äro rotorlindningarna hopkopplade som fig. 97 närmare anger, d. v. s. strömmen
tillföres genom en fas och tages ut genom de två andra. Härigenom magnetiseras rotorn
och får bestämda, i förhållande till järnet stillastående magnetpoler, vilka på samma
sätt som vid en vanlig synkronmotor tagas med av det roterande statorfältet (se fig.
90, varav framgår hur ett tvåpoligt, trefaslindat ankare magnetiseras, då strömmen i en
fas är dubbelt så stor som i de båda andra). Då en av rotorlindningens faser vid matning
med likström för dubbelt så stor ström som var och en av de båda andra, brukar man
giva denna fas dubbla lindningsarean, varav följer nödvändigheten att också göra
motsvarande spår i rotorjärnet större. Det är huvudsakligen i detta avseende som
auto-synkronmotorns rotor skiljer sig från induktionsmotorns.
Fig. 96. Danielsons autosynkronmotor. Fig. 97. Magnetmatning vid autosynkronmotor.
Om en autosynkronmotor till följd av en tillfällig överbelastning skulle falla ur fas,
stannar den icke, såsom en vanlig synkronmotor skulle göra, utan fortsätter att gå med
eftersläpning som asynkronmotor, för att så snart belastningsförhållandena medgiva
åter automatiskt gå upp i synkronism. På grund av denna sin egenskap och sin förmåga
att starta med belastning är autosynkronmotorn lämplig att användas för
faskompen-sering i sådana fall, då motorn därjämte skall avge arbete under krävande
belastnings-och igångsättningsförhållanden. Dess förnämsta olägenhet är, att
magnetiseringsener-gien måste tillföras med låg spänning och stor strömstyrka, vilket har till följd, att den
tillhörande matarmaskinen blir relativt dyrbar.
För kompensering av fasförskjutningen i långa kraftledningar användes rätt ofta
(särskilt i Förenta staterna) tomgående synkronmotorer, och för detta ändamål är den
vanliga synkronmotorn att föredraga.
Moderna trefasmaskiner. Trefasgeneratorer och -motorer ha på samma sätt som
fallet är vid likströmsmaskiner numera utvecklats till standardtyper, så att de olika
tillverkande firmornas konstruktioner endast beträffande enstaka detaljer skilja sig från
varandra.
Generatorerna utföras numera alltid med yttre stillastående ankare och inre
roterande fält; vid induktionsmotorerna är ävenledes generatorankarets motsvarighet, den
primära delen, stillastående. Statorn hos en generator och en motor hava därför samma
utseende och konstruktion. Mindre maskiner, upp till 300 kW, utföras vanligen av lager-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
