Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Transformatorer och omformare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRANSFORMATORER OCH OMFORMARE. VÄXELSTRÖMSTRANSFORMATORN.
111
Fig. 124. Gaulards och Gibbs’ transformator.
Fig. 125. Swinburnes [-igelkottstransfor-mator.-]
{+igelkottstransfor-
mator.+}
stötarna i primärlindningen åstadkomma motsvarande växlingar i järnkärnans
mag-netism, och härigenom induceras en mycket hög spänning i sekundärlindningen. År
1856 beskrev Varley en form av
induk-tionsrulle med en sluten magnetisk krets
av laminerat järn, vilken ganska mycket
påminner om anordningen vid nu använda
transformatorer. Jablochkoef föreslog år
1877 att använda transformatorer, vilkas
primärlindningar skulle inkopplas i
ledningen från en växelströmsgenerator, och
från vilkas sekundärlindningar de s. k.
Jablochkoffska ljusen skulle förses med
ström. Deprez och Carpentier patenterade
år 1881 ett system för ekonomisk överföring
av elektrisk energi, vilket till sina principer
fullkomligt överensstämmer med det, som
nu användes. Vid generatorstationen skulle
den alstrade lågspända växelströmmen
medelst en transformator omsättas till hög
spänning för överföring på långt avstånd
och vid förbrukningsorten genom en annan
transformator åter nedtransformeras till låg
spänning lämplig för elektriska lampor och
motorer.
Ehuru således transformatorer för
kraftöverföring tidigare föreslagits av andra,
voro emellertid Gaulard och Gibbs de
första, som omsatte dessa förslag i verkligheten. Vid en anläggning för belysning av
flera stationer vid Metropolitan-järnvägen i London, som utfördes år 1883, kommo
nämligen transformatorer till användning för nedsättning av
spänningen. Gaulards och Gibbs" s. k. sekundärgeneratorer liknade emellertid
föga de nu brukliga transformatorerna. Den typ, som installerades
vid nyss nämnda anläggning (fig. 124), bestod av 16 långa, vertikala
induktionsrullar monterade på en gemensam fotplatta. Samtliga
transformatorers primärlindningar voro sinsemellan seriekopplade och
genom-gingos av samma ström, under det att spänningen varierades med
belastningen. De raka järnkärnorna kunde nämligen medelst en
mekanism mer eller mindre lyftas upp ur lindningsrullarna, och på detta
sätt och genom omkoppling av lindningarna reglerades spänningen på
sekundärsidan alltefter behovet.
Fördelning med konstant spänning, som numera är det vanligaste
sättet, föreslogs först av Kennedy år 1883 och tillämpades sedan av
firman Ganz & Co. i Budapest och av Ferranti i England m. fl.
Angående järnkärnans lämpligaste anordning rådde vid denna
tid olika åsikter; de nyss nämnda bägge tillverkarna använde en sluten,
d. v. s. helt och hållet av järn bestående magnetisk krets, under det att andra, t. ex.
Swinburne, föredrogo den öppna magnetiska kretsen, i vilken kraftlinjerna delvis slöto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
