Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Transformatorer och omformare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRANSFORMATORER OCH OMFORMARE. FREKVENSOMFORMARE.
125
Fig. 143. Kaskadkopplad frekvensomformare.
att gå i synkronism i detta läge. Medelst upprepade omkastningar av fältet kan man
således få omformaren i rätt fasläge på båda sidor.
Fördelningen av belastningen mellan tvenne frekvensomformare, som arbeta i
parallell, kan icke nämnvärt påverkas genom reglering av magnetströmmarna. En
dylik reglering har, som förut nämnts, huvudsakligen till följd, att wattlösa strömmar
cirkulera mellan maskinerna. Om man därför utan vidare fasar in en omformare i
parallell med en annan dylik med samma elektriska egenskaper, övertager den
inkommande maskinen genast i inkopplingsögonblicket hälften av den förefintliga
belastningen. Vill man undvika denna belastningsstöt, vilken kan vara skadlig för
maskinens bestånd, har man ingen annan utväg än att göra statorn på en av omformarens
bägge maskiner vridbar en viss vinkel motsvarande ungefär Vs av en poldelning. Man
kan då dels ställa in statorn så, att belastningen vid infasningen blir noll, och dels efter
behag under drift fördela belastningen mellan de båda i parallell arbetande omformarna.
Omformning av frekvensen kan även åstadkommas med tillhjälp av
kaskadkoppling. Anordningen härvid är densamma som vid den nyss beskrivna motorkonvertern
för omformning från
växelström till likström, med den
skillnaden, att
likströmsdelen ersättes med en
synkrongenerator avsedd för
den frekvens, till vilken den
primära strömmen skall
omformas. Schemat för denna
frekvens omformare (upp-
funnen av Steinmetz år
1895) framgår av fig. 143. ä
är statorlindningen hos in-
duktionsmotorn, som får sin ström från trefasnätet, där periodtalet är Cv R är
rotorlind-ningen. A är växelströmslindningen till den med induktionsmotorn direktkopplade
synkrongeneratorn och F dess fältlindning (i fig. har synkronmaskinen roterande ankare och
stillastående fält). Om man antager att omformning skall ske från 50 till 25 per. (i fig.:
Cx = 50 C2 = 25), skall induktionsmotorns rotor rotera med halva det synkrona
omloppstalet, varvid frekvensen i rotorlindningen blir 25 perioder. Synkrongeneratorn
skall således utföras med lika många poler som induktionsmotorn, och i dess med R
förbundna ankarlindning är då frekvensen likaledes 25 perioder. Av den effekt, som avges
till nätet med periodtalet C2, lämnar synkrongeneratorn hälften, under det att den andra
hälften uttages från induktionsmotorns rotorlindning. Induktionsmotorn överför
dessutom genom axeln den mekaniska effekt, som behöves för att driva synkrongeneratorn.
Om åter omformningen skall gå i riktning från det lägre periodtalet C2 till det högre
är det synkronmaskinen som arbetar som motor och induktionsmaskinen till hälften
som frekvensomformare och transformator och till hälften som generator.
Det nyaste på området är en av P. Müller uppfunnen frekvensomformare, där
omvandlingen liksom vid konvertern åstadkommes medelst en enda maskin. Denna
omformare, som utföres av Bergmann & Co., omvandlar 50-periodig trefasström till
enfasväxelström med 162/3 perioder och lämpar sig således för att avge ström för
järnvägsdrift från ett nät för vanlig kraftdistribution. Till det yttre liknar maskinen en
synkrongenerator och har en med likström matad rotorlindning, som åstadkommer tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
