Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Transformatorer och omformare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
ELEKTRISKA MASKINER.
[Fig. 145. Glödkatod-Iikriktare,
»kenotron».
att denna ström skall kunna framgå från anod till katod, erfordras en spänning av 145
volt, under det att ventilen utgör ett säkert spärr för spänningar av 15 000 volt och
mera i motsatt riktning. Inkopplad till en växelspänning av denna storlek verkar
således apparaten som likriktare, i det den genomsläpper endast den ena halvvågen av
växelströmmen. Verkningsgraden är härvid mycket god. Förlusterna utgöras dels av den
effekt, som behöves för att hålla katoden glödande, nämligen 72 watt, och dels den, som
motsvarar spänningsförlusten, d. v. s. 145 volt gånger 400 milliampère eller 58 watt,
alltså sammanlagt 130 watt. Detta är 2.2 % av den effekt, som kan likriktas, nämligen
0.4 X 15 000 = 6 kW. Genom att kombinera två apparater kunna båda halvvågorna
rättvändas. Man har byggt kenotroner för spänningar upp till 100 000 volt vid strömstyrkor
av 0.1 amp., motsvarande en effekt av 10 kW. Sammanlagda förlusterna vid en likriktare
av denna storlek äro endast 1.25 %. Ännu så länge hava dessa glödkatodrör (i något
annan form) sin största användning inom telefoni och telegrafi, men det är mycket
troligt, att de i framtiden komma -att få
stor betydelse även för
starkströms-tekniken.
Kvicksilverlikriktaren.
En annan art av likriktare, som
redan vunnit mycket stort insteg i
praktiken, är kvicksilverlikriktaren. För
sin verkan är även denna beroende
av en glödande katod; men under det
att vid kenotronen strömmen är en
ren elektronström, finnes mellan
kvicksilverlikriktarens elektroder en
verklig ljusbåge, d. v. s. en brygga
av glödande ångor alstrade genom
för-gasning av elektrodmaterialet, i detta
fall av kvicksilver från katoden.
Sin första brukbara form erhöll denna likriktare år 1902 av Cooper-Hewitt,
kvicksilverlampans bekante uppfinnare. Cooper-Hewitts likriktare, fig. 146, består av en
lufttom gasballong, som då den användes för enfasig växelström är försedd med tvenne
anoder A och B av järn eller grafit samt en katod D av kvicksilver. Dessutom finnes
en hjälpanod E, även den av det sistnämnda materialet. Gasballongens övre del är
utvidgad och tjänstgör som kylkammare för kvicksilverångorna. Likriktaren
inkopplas till en transformators sekundärsida så som fig. visar. Anoderna A och B äro
anslutna till lindningens ändpunkter, och likströmskretsen, t. ex. ett ackumulatorbatteri
som skall laddas, mellan katoden D och transformatorlindningens mittpunkt. När
likriktaren arbetar, går strömmen växelvis genom de båda anoderna i riktning mot
katoden, på så sätt att den ena halwågen av växelströmmen passerar t. ex. den vänstra
hälften av transformatorlindningen och den vänstra anoden, under det att den andra
halwågen går genom den högra lindningshalvan och den högra anoden. Vid
kvick-silverkatoden kan man iakttaga en liten fördjupning, »katodkratern», som med
oregelbundna rörelser flyttar sig fram och tillbaka över ytan. Kraterns botten är vitglödande
och avger dels elektroner och dels en ström av kvicksilvergas. Även anoderna
uppvärmas av ljusbågen, men denna fördelar sig tämligen jämnt över anodens hela yta. Man
kan icke här iakttaga någon bestämd utgångspunkt för ljusbågen såsom vid katoden.
Fig. 146. Cooper-Hewitts
, kvick silverlikriktare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
