Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 DET ELEKTRISKA LJUSET.
vid en 150 watts s. k. halvwattslampa. Skillnaden i kurvornas form är beroende på
glödtrådens olika monteringssätt vid de båda lamporna.
För att kunna utföra en ekonomisk jämförelse mellan ljuskällor med olika
Ijusför-delningskurvor har det visat sig vara ändamålsenligt att införa begreppet sfärisk
medelljus-styrka, vilket definieras som medelvärdet av ljusstyrkorna i alla tänkbara riktningar.
Om en lampa förses med en passande spegelreflektor, kan ljusstyrkan i en viss riktning
utan svårighet exempelvis tiodubblas. Om man samtidigt bestämmer
medelljusstyr-kan för den nya ljusfördelningen, skall man finna, att detta värde ej ökat utan tvärt
om minskat 15—20 %, beroende på vissa ljusförluster i reflektorn. Av detta framgår,
att man ej med något yttre medel kan öka lampans medelljusstyrka, vilket tyder på,
att detta värde utgör det karakteristiska måttet på det totala ljusflöde, som utsändes
från lampan. För lampor, avsedda att endast kasta ljuset under horisontalplanet,
exempelvis gatubelysningslampor, brukar ljusstyrkan ofta angivas i det undre
halv-sfäriska, det s. k. hemisfäriska medelvärdet. Som orientering kan angivas, att vid t. ex.
en 25 normalljus vanlig enwattslampa den största ljusstyrkan är 25 Hlj. i en riktning
vinkelrätt mot lampans symmetriaxel, under det att den sfäriska medelljusstyrkan
endast är c:a 20 Hlj.
Fig. 153. Bunsenfotometer.
Fotometrar. Att efter ögonmått bestämma en lampas storlek måste givetvis ge
ett mycket osäkert värde. De apparater, med vars tillhjälp en noggrann bestämning
av ljusstyrkan kan ske, benämnas med ett gemensamt namn fotometrar. Den enklaste
typen är den s. k. fettfläcks fotometern (Bunsens fotometer), vilken grundar sig på
följande rön. Om ett med en fettfläck försett vanligt vitt papper belyses från två
sidor, så försvinner
skenbart denna fläck, då
belysningen till sin storlek
är lika å papperets båda
sidor. Om man med
exempelvis vax eller stearin
bildar en rund fläck på ett
stycke vitt papper samt
belyser detta framifrån,
skall man finna, att
fläc
ken framträder mörk i förhållande till det övriga papperet. Däremot synes
densamma ljus, om belysningen kommer bakifrån. Var och en, som är intresserad av
hithörande frågor, kan med mycket enkla medel förfärdiga en dylik fotometer.
Såväl fotometerskärmen som lamporna placeras å en vanligen 3 meter lång
graderad mätbänk enligt fig. 153. För att de båda sidorna av skärmen samtidigt skola kunna
bekvämt iakttagas, ha tvenne speglar placerats bakom skärmen i 45° vinkel mot
densamma. Härigenom underlättas en noggrann inställning. Utseendet av den belysta
skärmen med fettfläcken angives å samma figur för olika placeringar, varvid den
mittersta bilden anger utseendet för den i;ätta inställningen. Vi skola nu se, huru man
med kännedom om avståndet från skärmen C till de båda lamporna A och B skall kunna
erhålla förhållandet mellan deras normall justal.
I enlighet med fig. 154 tänka vi oss en lampa, vars ljusstyrka i riktningen A—B är
bekant. Vinkelrätt mot denna riktning ha tre stycken skärmar inplacerats på
avstånden 1, 2 och 3 meter. Genom en första blick på denna figur övertyga vi oss lätt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
