Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. FOTOMETRISKA GRUNDBEGREPP.
137
Fig. 152. Ljusfördelningskurvor för 200 normalljus glödlampor.
ögonen skulle man frestas att söka utföra de artificiella ljuskällorna med gröngult ljus
för att erhålla det bästa ekonomiska ljusutbytet. Ljuset från en sådan lampa skulle
emellertid ej kunna
ersätta dagsljuset,
framför allt vid alla sådana
tillfällen, där man
önskar att föremålen skola
framträda med rätt
färgvalör. Detta är orsaken
till att denna s. k.
mono-kromatiska (enfärgade)
lampa ej kan få någon
större användning
oaktat sin teoretiska
överlägsenhet med hänsyn
till verkningsgrad och
ekonomi.
Vi skola nu söka
klargöra vad som menas
med ljusstyrka och huru
densamma uppmätes.
Då vid varje mätning,
den må vara av vad
slag som helst, en
normal eller likare
erfor
dras som måttsenhet, gäller det först och främst att fastslå normalljusets storlek.
Tyvärr användas olika enheter i skilda kulturländer. I vårt land liksom i
Tyskland, Österrike och Schweiz angives ljusstyrkan vanligen i hefnerljus (Hlj.), utgörande
ljusstyrkan i horisontell riktning vid en amylacetatlampa, utförd enligt vissa noga
angivna föreskrifter och brinnande med 40 mm. låga. Denna normallampa, som även
benämnes hefnerlampa, ger ett för praktiskt bruk tillräckligt konstant ljus. I detta
sammanhang bör omnämnas, att det normalljus, som användes i England, Frankrike
och Förenta staterna, är 11 % större än det förut nämnda. Detta s. k. internationella
normalljus är således lika med l.n Hlj., vilket förhållande måste ihågkommas vid
ekonomiska jämförelser mellan exempelvis tyska och amerikanska lampor. Ljusstyrkan
vid de vanliga ljuskällorna är ej lika i olika riktningar, varav följer, att man noga måste
hålla reda på, till vilken riktning ett visst angivet värde hänföres.
Om ljusstyrkan för en lampa bestämmes i olika riktningar, skall man finna, att
den varierar på ett för varje lamptyp karakteristiskt sätt. Då flertalet av de i
praktiken använda elektriska lamporna uppvisa en symmetrisk ljusfördelning, kan
densamma åskådliggöras genom en s. k. ljusfördelningskurva, vilken erhålles genom att
ett plan tänkes lagt genom symmetriaxeln, och de till detta plan hörande värdena
inritas för de olika riktningarna.
Som orientering angivas två stycken typiska ljusfördelningskurvor a och b å
ovanstående fig. 152. Av dessa anger (a) ljusfördelningskurvan för en 200 normalljus s. k.
enwattslampa med ett effektbehov av 200 watt. Kurvan (b) anger ljusfördelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
