Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Bågljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 DET ELEKTRISKA LJUSET.
utstrålar samma ljusmängd som ifrågavarande båglampa. Vid båglampor angives
emellertid enligt överenskommelse vanligen lampans storlek i det undre hemisfäriska
medelvärdet, på grund av att dessa lampor i allmänhet äro så anordnade, att hela ljusmängden
utstrålas under horisontalplanet genom lampan. Detta värde blir enligt föregående
för en och samma lampa dubbelt så stort som det sfäriska medelvärdet. Det totala
ljusflödet erhålles nämligen genom att multiplicera det sfäriska medelvärdet med 12.56
och det hemisfäriska medelvärdet med 6.28. Då ljusstyrkan angives i hefnerljus, erhålles
ljusflödet i lumen.
Enligt utförda mätningar ökas icke blott ljusstyrkan utan även ljusutbytet, vilket
angives i hefnerljus per watt, med ljusbågens strömstyrka. För att åskådliggöra detta
anföres följande sammanställning, hänförande sig till utförda båglampor av äldre typ,
med kolstift utan saltimpregnering samt vid öppet brinnande båge.
Strömstyrka i amp. Lampsp. i volt. Effekt i watt. Hemisf. ljusstyrka i Hlj. Sfärisk ljusstyrka i Hlj. Ljusutbyte i Hlj./watt.
Hemisfär. Sfäriskt.
3 41.0 123 140 70 1.14 0.57
10 45.2 452 860 430 1.90 0.95
20 48.0 960 2 300 1150 2.40 1.20
30 50.0 1500 4140 2 070 2.75 1.38
40 52.0 2 080 6 400 3 200 3.08 1.54
De i ovanstående tabell angivna värdena, måste anses vara övre gränsvärden, då
båglamporna i praktisk drift, inkopplade till 110 eller 220 volts nät, måste seriekopplas med
motstånd och dessutom till förhindrande av bländningen förses med en ljusabsorberande
glob av opalglas eller matterat glas. Den av lampan förbrukade elektriska
energimängden måste för ovan angivna lampserie på grund av motståndet ökas med ett belopp
varierande mellan 34 och 6 % för 3 resp. 40 ampères lampor. Då i allmänhet ett mera
diffust och mindre bländande ljus önskas, måste c:a 30 % av den utstrålade ljusmängden
uppoffras genom användandet av en båglampsglob. Det praktiska ljusutbytet, räknat
i sfäriska hefnerljus per watt, varierar således vid båglampor med oimpregnerade kol
mellan 0.3—1.0 Hlj./watt. Som normalt värde vid de vanligaste lampstorlekarna erhålles
0,5 sfär. Hlj. per watt, motsvarande 2 watt per normalljus. Då de större glödlamporna av
enwattstyp uppvisa ett sfäriskt ljusutbyte av 0.8 Hlj. per watt, motsvarande 1.25 watt
per normalljus, inses omedelbart, att i och med volframlampornas införande de äldre
båglamporna voro satta ur spelet. Även de största båglampstyperna med 1 Hlj./watt
d. v. s. med 25 % större ljusutbyte än enwattsglödlamporna kunna ej i ekonomiskt
hänseende konkurrera med dessa glödlampor, på grund av de stora kostnaderna för kolstift,
kolning, rengöring m. m.
Båglampornas ljusutbyte förbättrades avsevärt genom införandet av de s. k.
effektkolen, d. v. s. lampkol indränkta med lämpliga salter (Bremerkol). Konstruktivt skilde
sig de första effektbåglamporna från de äldre typerna därigenom, att kolen monterades
snett bredvid varandra, då man till att börja med ej lyckades framställa lämpliga
effektkol för annan placering. Emellertid lyckades det Blondel att utexperimentera effektkol
(T.B.-kol), vilka kunde monteras på samma sätt som kolen vid de äldre båglamporna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
