Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Bågljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÅGLJUSET. BÅGLAMPSKOL.
149
målet därmed är att åstadkomma en likformig förbränning av kolspetsen åt alla sidor
och förhindra ljusbågens störande vandring från kolets ena sida till den andra, som
vanligen inträffar vid oregelbunden förbränning.
Tillverkningen av båglampskol har intill de senaste åren
varit en betydande industri, men har numera
avsevärt minskat på grund av båglampornas allt mindre
användning.
Ljusntbytet vid olika båglampskol. Vid den
vanliga ljusbågen med elektroder av rent kol
utstrålar den största Ijusmängden från anoden (pos.
polen) och närmare bestämt c:a 90 % av det totala
värdet. Detta beror på den utomordentligt höga
temperatur, som anoden uppvisar i själva kratern. Härav
följer, att det positiva kolet bör placeras överst, för
att ljuset skall kastas nedåt, beroende på att kratern
verkar som en ljusreflektor. Temperaturen inuti
kratern uppskattas till 5 000°, antagligen den högsta på
konstgjord väg framställda temperatur. Principiellt
kan den vanliga ljusbågen räknas tillhöra de s. k.
temperaturstrålande kropparnas grupp. Helt annorlunda
förhåller sig effektljusbågen, vid vilken den
huvudsakliga ljusmängden utstrålas från de i ljusbågen
befintliga gaserna. Denna ljusbåge tillhör
luminiscensstrålarnas typ och ger ett diskontinuerligt spektrum.
Å figur 160 visas schematiskt utseendet av
ljusfördelningen för en del olika ljusbågstyper, nämligen
a, b och c för vanliga ej impregnerade kol samt d
och e för effektkol. Fig. 160 a hänför sig till öppet
brinnande och b till slutet brinnande kol för likström.
Fig. 160 c visar utseendet av ljusfördelningskurvan
för växelström vid öppet brinnande kol. Fig. 160 d
och e hänföra sig till bredvid resp, över varandra
placerade effektkol.
Utförandet av noggranna fotometriska
mätningar försvåras dels av att ljusbågen ofta brinner
oroligt, varvid ljusstyrkan kan variera 10—20 %, dels
av att ljusets färg stöter i blått eller violett och
därför avsevärt skiljer sig från normallampans ljus.
Detta senare gäller naturligtvis i ännu högre grad
kvicksilverljuset, som i det följande närmare kommer
att studeras.
Enligt vad vi förut sett måste man vid lampor,
som uppvisa en så olika ljusfördelning som
båg
lamporna, ange ljusstyrkan i det sfäriska medelvärdet för att erhålla en riktig
uppfattning av ljusutbytet. Vi påminna oss, att man med detta värde förstår
ljusstyrkan hos en tänkt lampa, som har en konstant ljusstyrka i alla riktningar och som
Fig. 160. Ljusfördelningskurvor för olika båglampor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
