Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Bågljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÅGLJUSET. ÄLDRE BÅGLAMPOR.
159
Den första båglampa, som med fördel kunde seriekopplas, uppfanns som vi förut
sett år 1878 av v. Hefner-Alteneck och. användes första gången 1879 under
industriutställningen i Berlin.
Lampans anordning skiljer sig endast obetydligt från den typiska form, som fig.
166 angiver. Den av spolarna påverkade järnkärnan S (fig. 167) är nämligen förenad med
den övre kolhållaren medelst en hävstång, vars ena arm är direkt fäst vid dennas mitt,
medan den andra håller själva kolet. Spolarnas inkoppling och lindning äro de förut
beskrivna (fig. 161 c).
Förutom de båda spolarna R och T med den däruti rörliga järncylindern S utgöres
mekanismen av ett spärr hjul r, en kuggstång Z och en pendel P med ett ankare E.
Kugg-stången förenas med järncylindern genom en hävstång c, i vars andra ände hänger ramen
A A, vilken uppbär spärrhjulet med dess lilla drev. Å kuggstångens nedre ände sitter
hållaren a med kolet g.
När ramen A A höjes, nedtryckes en vid densamma fäst liten klinka y och omfattar
pendelns övre ände m, så att pendel, ankare och spärrhjul låsas och kuggstången
följaktligen fast förenas med ramen A A och följer dennas rörelse. När ramen åter sänkes
och därvid nått en viss punkt, upplyftes spärrklinkan y, pendeln blir fri, och kuggstången
kan till följd av sin tyngd glida nedåt, därvid försättande spärr hjulet i rörelse. Denna
regleras genom pendelns ankartänder, så att kolstången jämnt och sakta glider nedåt.
Detta är tydligen vad till en början måste ske till följd av hela mekanismens tyngd, när
lampan är utan elektrisk ström. Då denna påsläppes, blir förloppet följande. Genom
kolspetsarna, som då beröra varandra, går huvudströmmen till den undre spolen, varemot
den övre tills vidare endast får en mycket svag ström. Järnkärnan neddrages, dess
hävstång höjes vid X, lyfter ramen A A med fastkopplad kuggstång och överkol. Ljusbågen
bildas därvid och utdrages till en viss bestämd längd, d. v. s. till dess spänningen å övre
spolen giver denna kraft att kvarhålla järncylindern och således hämma kolets vidare
höjning. Men då den fortgående förbränningen ökar avståndet och därmed även
motståndet hos ljusbågen, växer även övre spolens dragningskraft, järnkärnan dragés
ytterligare uppåt, ramen sänkes, pendeln frigöres och härmed även spärr hjulet, så att
kuggstång och kolspets åter kunna sjunka. Mekanismen är så noga avpassad, att sänkning
och höjning kring jämviktspunkten icke behöva uppgå till mer än en bråkdel av en
millimeter, förrän kopplingen träder i verksamhet, återställande det normala avståndet och
därmed även motståndet i ljusbågen.
Ojämförligt mycket enklare och mera lättfattlig är den av Brush konstruerade
båglampan (fig. 168). Regulatorn till denna lampa avbildas i fig. 168 a. Kring den finpolerade
kolhållarstången Bx ligger med obetydligt spelrum en metallring Cv Så länge denna
förbliver horisontell, kan stången glida fritt ned, men om ringen lyftes vid sin ena sida, så
att den kommer snett mot stången, måste den till följd av friktionen snart fastna och
kvarhålla denna samt vid fortsatt rörelse uppåt taga stången med sig. Ringens rörelse
åstadkommes genom ett gaffelformat stycke D, vilket höjes och sänkes av spolarnas
järnkärnor. Men om ringen och stången, sålunda hopkopplade, åter sjunka så långt, att
ringens lägsta del ånyo får stöd mot lamphusets botten, så kommer tydligen vid
fortsatt sjunkande ringens läge att så småningom bliva fullt horisontellt. Trycket och
friktionen mellan stången och ringen minskas alltmera, och slutligen blir den förra ånyo
fullkomligt fri och kan glida ned genom ringen.
Anordningen av spolarna i Brushs lampa avviker väsentligt från den, som begagnas
av v. Hefner-Alteneck. De båda trådlindningarna ligga nämligen utanpå varandra å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
