Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Bågljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
DET ELEKTRISKA LJUSET.
verkstad för tillverkning av båglampor. Vid följande beskrivning av nyare båglampor
komma en del lampor från denna firma att beskrivas.
Vi komma nu till en typisk representant för äldre båglampor med omsluten
ljusbåge. Under en följd av år ha strävandena inom båglampstekniken i all synnerhet varit
riktade på att framställa lampor med lång bränntid. Föregångaren på detta område
torde vara amerikanaren Jandus. Framför de äldre båglamporna erbjuder
Jandus-lampan den fördelen, att den kan brinna ensam på spänningar ända upp till 220 volt,
då man däremot vid de förra måste koppla flera i serie. En annan och kanske större
fördel är den långa bränntiden, vilken under bästa förhållanden kan uppgå till närmare
200 timmar för samma kolpar.
Mest utmärkande för lampan är ljusbågens dubbla hölje, en yttre och en inre glob.
Den yttre globen är över allt lufttätt förenad med lampan, undantagandes nedtill, där
en öppning finnes, tillräckligt stor för handens införande vid lampans iordningställande,
rengöring och kolning. Denna öppning tillslutes av ett utåt fjädrande plåtlock, som
medgiver luft och gaser att fritt utströmma, men däremot insläpper endast en begränsad
mängd luft. Kolning och rengöring kunna verkställas genom nämnda öppning, utan att
någon lufttät tillslutning behöver rubbas. Globens övre del är genom en asbestpackning
lufttätt förenad med ramen, som uppbär den undre kolhållaren, och hela denna underdel
påskruvas lampans överdel, som innehåller regleringsmekanismen.
Innergloben, som omsluter ljusbågen, har formen av en cylinder men är icke
lufttätt sluten utan medgiver gasernas fria utlopp i den yttre globen. Den tjänstgör såsom
ett slags luftförtunningskammare, medan den yttre globen avser att mottaga och
magasinera förbränningsgaserna från den inre och därigenom hindra den syrehaltiga luftens
tillträde till kolspetsarna. Då lampan tändes och ljusbågen bildas, upphettas och
förtunnas luften inom cylindern, och en del utströmmar till den yttre globen, utdrivande
en motsvarande kvantitet kall luft genom den fjädrande plåtbottnen. Syret i
innergloben förenar sig snart med kolet till koloxid, och denna bildar jämte det kvarvarande
kvävet en indifferent gasblandning,
vilken såsom en skyddande mantel
omgiver innergloben och motverkar
syrets tillträde till kolspetsarna.
Detta är orsaken, varför kolen
kunna brinna så länge, utan att
några nämnvärda fällningar av sot
avsätta sig å den inre globen.
Effektbåglainpor. Vi skola nu
övergå till några typiska
representanter för de under de senaste 10
åren mest använda båglamporna.
Dessa tillhöra så gott som
samtliga effektbåglampornas klass och
kunna med hänsyn till kolstiftens
placering uppdelas i tvenne grupper, nämligen lampor med kolen bredvid eller över
varandra. Med hänsyn till brinntiden brukar man vidare skilja på lampor med normal
eller förlängd brinntid.
Av fig. 172 framgår det allmänna utseendet av tre normala båglampstyper från
fir
Fig. 172. Effektbåglampor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
