Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Bågljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
DET ELEKTRISKA LJUSET.
Fig. 178. Effektbåglampa med
över varandra stående kol.
Båglampor från andra firmor utföras med praktiskt taget samma reglerings
mekanism som förut beskrivits. Vid effektbåglampor med över varandra placerade kol är
regleringen av ljusbågen lika med den, som beskrivits vid båglampor för vanliga kol.
Utrymmet medgiver ej att vi ingå på andra konstruktioner; de förut beskrivna kunna
anses vara typiska. Beträffande ljusutbytet och ekonomien hänvisas till de i det
föregående angivna värdena vid
studiet av olika båglampskol.
Till effektbåglampornas klass
kan även räknas den s. k.
mag-netitlampan, vilken utföres av
den kända amerikanska firman
General Electric Co. Denna
lampa, som endast kan
användas för likström, har i Amerika
fått en ganska vidsträckt
användning. Den undre negativa,
polen består av ett tunt järnrör,
fyllt huvudsakligen med
mag-netitpulver, uppblandat med en
mindre del titanoxid. Den övre
positiva elektroden består av en
massiv kopparstav, som sällan
behöver utbytas. Ljuset, som
är vitt, utstrålas huvudsakligen
från själva ljusbågen. Ljusbågsspänningen är c:a 80 volt. Ljusutbytet är ungefär
detsamma som vid effektbåglamporna. Dessa lampor användas vanligen för
gatubelys-ningsändamål, därvid ett stort antal kopplas i serie. De hava ej fått någon nämnvärd
användning i vårt land,
Fig. 179.
Långtidseffektbåglampa enligt
Siemens-Schnckerts utförande.
Kvicksilverbåglampor. Samtliga de förut beskrivna lamporna hava haft det
gemensamt, att vid dem ljusbågen alstras mellan kolspetsar. Emellertid kan man utan
svårighet erhålla en elektrisk ljusbåge mellan elektroder av andra ledande ämnen och
särskilt sådana, som lätt kunna förgasas. Av dessa har kvicksilvret som ljusbågsalstrare
fått en viss praktisk användning i de s. k. kvicksilverbåglamporna.
Ljuset från dessa lampor är ej fullt vitt, utan har en blågrön färgton, beroende på
att detsamma framför allt saknar röda strålar. Detta är en av de viktigaste orsakerna
till, att dessa lampor trots litet specifikt effektbehov hittills ej kunnat få någon större
användning inom belysningstekniken. I kvicksilverljuset komma föremål, vilka i det
naturliga ljuset framträda med röd färg, att synas svarta, då som bekant ett rött föremål
har egenskapen att absorbera alla strålar utom de röda. Endast om rött ljus finnes i
de strålar, som träffa föremålet, kan detsamma framträda med röd färg. Däremot har
kvicksilverljuset på grund av sin rikedom på violetta och ultravioletta s. k. kemiska
strålar fått stor praktisk användning för såväl fotografiskt som medicinskt bruk.
Kvicksilverbåglamporna ha sitt stora intresse såsom typiska representanter för ljuskällor av
luminiscenstyp, vilka karakteriseras av att de utstråla ett ljus, som ger ett
diskonti-nuerligt spektrum och som endast innehåller ljusstrålar av vissa bestämda våglängder,
oberoende av ljuskällans temperatur. Ljuset från kvicksilverbåglampan kunna vi tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
