Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Glödljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÖDLJUSET. KOLTRÅDENS FRAMSTÄLLNING.
183
Trådarna förkolas, monterade på de formgivande kolstyckena och inpackade i
kol-eller grafitpulver, uti väl tätade deglar, vilka under flera timmar uti en enkom härför
inrättad ugn utsättas för en mycket hög temperatur. De avskäras sedan till riktig längd,
som man förut bestämt genom försök. Därpå förstärkas deras ändar till en längd av c:a
10 mm. genom att neddoppas i en kolvätevätska (petroleum) och därefter bringas till
glödning. Det vid kolvätets sönderdelning avskilda kolet avsätter sig på trådändarna,
så att dessa bliva grövre än den övriga tråden. För att vid denna och övriga operationer
kunna hantera tråden så bekvämt som möjligt begagnar man ett slags tångapparat,
som fattar tråden i rätt ställning och samtidigt inkopplar ledningarna för en elektrisk
ström. Inom några ögonblick har tråden erhållit den avsedda förstärkningen. Det är
emellertid icke alla glödlampsfabriker, som anse en sådan förstärkning behövlig.
Men ännu är icke tråden färdig att insättas i lampan. En huvudfordran är att vid
normal spänning styrkan av den ström, som genomgår koltråden, just är den, som
motsvarar lampans bestämda ljusstyrka och bäst lämpar sig för dess hållbarhet, tvenne
omständigheter, som nära sammanhänga med
varandra. För att vid normal spänning
fastställd strömstyrka skall erhållas, måste även
motståndet hava ett visst bestämt värde.
Tråden, sådan den kommer från ugnen, har
dock vanligen icke det fullt riktiga
motståndet. För att reglera detta begagnas
numera det ovan omtalade av Maxim uppfunna
förfaringssättet. Tråden fastsättes i en
hållare, genom vilken strömmen kan ledas, och
bringas därefter under klockan till en
luftpump, innehållande kolvätegas. Vid
strömmens påsläppande kommer tråden i
glöd-ning, kolvätet sönderdelas och kolet utfälles
på tråden, men mest på de ställen, där denna är smalast och därför glöder starkast.
Trådens tjocklek ökas alltså mest på dessa ställen. Denna operation kallas preparering och giver
åt trådens alla delar samma motstånd, så att den blir i elektriskt hänseende av likformig
beskaffenhet. Det vore knappast möjligt att utan dyra omvägar på annat sätt uppnå
denna obetingat nödvändiga likformighet, och man kan därav inse, huru värdefullt
för glödlampsfabrikationen detta i och för sig så enkla förfarande måste vara. Vore icke
tråden likformig, skulle de delar, som gjorde ett jämförelsevis större motstånd, glöda
starkare, och tråden skulle där snart brista sönder. Flera apparater hava konstruerats,
vilka vid prepareringen automatiskt avbryta strömmen, när det normala motståndet
erhållits, och dylika apparater arbeta naturligtvis vida säkrare och billigare än en arbetare.
Därmed skulle tråden vara färdig att insättas i lampan, men vanligen undersöker
man ännu en gång dess tjocklek, och många trådar måste då kasseras.
Vi komma nu till nästa arbetsoperation, nämligen koltrådens fastsättande.
Glödtråden står i lampan på en fot av blyglas, hopsmält med lampans nedersta del och
omgivande platinatrådarna på sätt fig. 187 utvisar. Användandet av sådana trådar har tills
rätt nyligen varit en hård nödvändighet för glödlampstekniken, emedan ingen annan
metall förut varit bekant, som kunnat ersätta densamma för strömmens införande till
koltråden. Platinan besitter nämligen den värdefulla egenskapen att vid uppvärmning
utvidga sig ungefär lika mycket som glas, varemot andra metaller i detta avseende
för
Fig. 188. Framställning av cellulosatråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
