GLÖDLJUSET. LAMPANS EVAKUERING. 185 av vilka vi särskilt fästa oss vid de av Geissler och Sprengel uppfunna. Enligt den förra anordnas pumpen så, att det glaskärl, som skall evakueras, den s. k. recipienten, upprepade gånger sättes i förbindelse med ett rum, där luften förtunnats på samma sätt som i det s. k. »torricelliska tomrummet» ovanför kvicksilvret i en kvicksilverbarometer. Vid pumpar, utförda enligt Sprengels system, verkar en nedrinnande kvick-silverstråle, som är uppdelad i droppar, sugande på samma sätt som ångstrålen vid en vanlig ejektor. Då kvicksilverdropparna falla genom ett tämligen smalt vertikalt anordnat glasrör medföras luftblåsorna, varigenom vakuum erhålles i recipienten. Pnm-par av detta slag hava ett fallrör F (fig. 190 a), vari kvicksilvret ovantill strömmar in i en oavbruten stråle, därvid nedsugande luft genom ett på fallröret anbragt sidorör, vilket sättes i förbindelse med lampan. Fallrörets nedre ände mynnar i ett kärl med kvicksilver och är sålunda alltid tillsluten. Det genom pumpen utrunna kvicksilvret föres på ett eller annat sätt åter till dess övre mynning. Detta sker i glödlampsfabrikerna naturligtvis till ett större antal sugrör på en gång. För detta ändamål pumpas den flytande metallen med maskinpumpar upp i en på lämplig höjd belägen behållare och ledes därifrån i fördelningsrör till de särskilda sugrören för att sedan genom ett sam-lingsrör återvända till tryckpumpen. Beträffande det andra slaget av pumpar så inser man lätt, att en kvicksilverpelare, som omväxlande stiger och faller, kan användas för att skaffa luften ur ett kärl på alldeles samma sätt som en vanlig mekanisk pump i fråga om en vätska. Kvicksilvret tjänstgör som kolv, och det är givetvis en mycket väl tätande sådan. Vid de mekaniska vätskepumparna måste dock finnas kranar och ventiler för att hindra den utpumpade vätskan att återvända till kärlet. Vid kvicksilverpumparna har man genom ett enkelt men ganska fyndigt konstgrepp undvikit läckande kranar och ventiler. I fig. 190 b är kärlet A förenat med ett undre rör B och ett övre rör H. Å nedre änden av röret B är en gummislang g påträdd, vilken står i förbindelse med kvicksilverkoppen S. Då denna kopp höjes, stiger kvicksilvret upp i röret B och, om höjningen är tillräcklig, även in i kärlet A, därvid utdrivande luften ur B och A. Så länge kvicksilverpelarens yta står lägre än mynningen till sidoröret H, går luften även in i detta, men så snart vätskan stigit förbi nämnda mynning, är röret H avspärrat från kärlet A, och vid ytterligare stigning måste den vikande luften taga vägen genom avloppsröret F, och kärlet A fylles slutligen helt och hållet med kvicksilver. Då koppen S sänkes, uppstår till en början ett lufttomt rum i kärlet A, och då kvicksilvret sjunkit undan förbi mynningen till röret H, kan luften ur detta rör strömma in i A och således en motsvarande luftmängd ur den med röret förenade glödlampan. Vid förnyad höjning av koppen S utdrives denna luftmängd genom röret F, och vid koppens därefter skeende sänkning suges en ny luftportion ur lampan och in i kärlet A. På detta sätt fortgår pumpningen genom omväxlande höjning och sänkning av kvicksilverkoppen S. Då kärlet A rymmer väsentligt mera luft än den Fig. 190. Kvicksilverluftpumpar.