Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Glödljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÖDLJUSET. VOLFRAMTRÅDENS FRAMSTÄLLNING. 195
dragna trådar, vilket som vi förut sett omedelbart lyckades med tantalmetallen, utan
man var tvungen att välja vissa indirekta vägar.
Den sprutade volframtråden (Just och Hanemann, Kuzel), som uteslutande
användes intill år 1910, framställdes av skilda fabrikanter på något olika sätt. Det
vanligaste förfaringssättet var, att den gråa pulverformiga volframmetallen i fint fördelat
tillstånd uppblandades med något lämpligt organiskt bindemedel, t. ex. stärkelseklister,
så att en plastisk massa erhölls, vilken pressades genom hål av fastställd diameter på
samma sätt som vid koltrådens framställning. Sedan trådarna givits önskad form och
torkats, glödgades desamma i frånvaro av luftens syre, varigenom bindemedlet
förko-lades. Därefter upphettades dessa ytterst spröda, kolhaltiga trådar i en atmosfär av
vätgas och kvävgas till vitglödning förmedelst en elektrisk ström genom tråden.
Härigenom avlägsnades kolet ur tråden i form av cyan- och kolväten så fullständigt som
möjligt. Trådens hållfasthet ökades nu i någon mån, men dessa trådar voro trots alla
försiktighetsmått mycket känsliga för stötar. De hade ungefär samma mekaniska egenskaper
som en glastråd, d. v. s. stor elasticitet kombinerad med stor sprödhet. De kunde således
ej böjas. Dessa sprutade trådar utfördes vanligen som V-formade byglar, vilka
upphängdes vid spetsen och fastsmältes vid ändarna med förbindelsetrådarna. Flera
sådana byglar måste seriekopplas vid lampor för högre spänning.
Ett annat sätt, det s. k. hjälpmetallförfarandet, kom även till användning. En
smid-bar legering av volfram och någon annan lämplig metall, såsom nickel, kadmium, vismut
etc. användes, och metalltråden framställdes av denna legering genom valsning och
dragning. Denna tråd monterades på vanligt sätt i lampan, varefter hjälpmetallen genom
trådens kraftiga glödgning i vakuum avlägsnades. Den sålunda framställda tråden
skilde sig på intet sätt från den enligt föregående metod sprutade tråden. Hållfastheten
var även vid denna tråd ej tillfredsställande.
En allt mer brännande fråga av mycket stor ekonomisk räckvidd var den
smidbara volframmetallens framställande. Som redan förut påpekats, löstes detta problem,
vilket i allmänhet förut ansågs olösligt, genom den envishet, varmed W. D. Coolidge
trots en hel del misslyckanden fasthöll vid detsamma. Att han lyckades i sina
strävanden måste givetvis till stor del tillskrivas de utomordentligt stora experimentella
och ekonomiska resurser, som genom den kända amerikanska firman General Electric
Co. ställts till hans förfogande. Ett begrepp, om vilka svårigheter som mött vid frågans
lösning och vilka kostnader en amerikansk firma kan påtaga sig för lösandet av ett
tekniskt förfaringssätt, erhåller man därav, att under en längre tid icke mindre än 20 st.
akademiskt bildade kemister med en stor stab av assistenter arbetade på detta problem, därvid
i stor utsträckning användande den vid firmans betydande glödlampsfabrik tillgängliga
yrkesskickliga personalen.
Dragen volframtråd er hålles numera på följande sätt. Första operationen blir
framställningen av ett fullständigt rent metallpulver av lämplig grovlek. Utgångsmaterialet
är något av de förut omnämnda volframmineralen, av vilket ren volframoxid, ett
fin-kornigt gult pulver, framställes på förut beskrivet sätt. Volframoxiden reduceras till
volfram genom vätgas i en elektrisk ugn. Den på detta sätt erhållna metallen är
relativt grovkornig och av grå färg. Detta volframpulver pressas i form av stänger med en
kvadratisk sektion (c:a 5 mm. sida) och med en längd av 120—150 mm. uteslutande
genom starkt tryck (minst 5 000 kg./cm2) och utan användande av något främmande
bindemedel. Det sålunda framställda metallstycket är mycket bräckligt och måste
handhavas med största försiktighet. För att erhålla en första förstärkning och bliva bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
