Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Belysningsteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELYSNINGSTEKNIK. BELYSNINGSARMATURER. 203
den, som reflekteras, den andra delen går direkt utan reflexion från lampan.
Verkningsgraden, som utgör förhållandet mellan det från armaturen utstrålade ljusflödet och
lampans ljusflöde, blir därför högre än man enligt ovan angivna värden skulle kunna antaga,
nämligen för spegelreflektorer (X-Ray, Wiskott) 75—80 % vid djupa och 80—85 % vid
låga typer samt för emaljplåts- och opalglasreflektorer 70—80 %. Vid glober eller kupor
av klarglas förloras 5—10 %, vid opalglas 25—30 % och vid mjölkglas 40—50 %, varför
motsvarande verkningsgradsvärden för dessa glassorter bli 90—95 %, 70—75 % samt
50—60 % resp.
Då vi nu skola övergå till att visa några för olika ändamål lämpliga
belysningsarmaturer, måste därvid först och främst förutskickas, att utrymmet ej medgiver ett
fullständigare ingående på den mångfald av utförda konstruktioner, som numera finnas,
utan vi komma endast att beskriva några få typiska representanter.
Med hänsyn till användningsområdet bruka armaturerna uppdelas i tvenne
huvudgrupper, nämligen inomhus- och utomhusarmaturer. Om vi börja med de för de flesta
välbekanta inomhusarmaturerna, så variera desamma till form och utsmyckning snart
Fig. 201. Armaturer för direkt, halvindirekt och indirekt belysning.
sagt i det oändliga. Som representant för en enkel och ofta använd belysningsarmatur
kunna vi nämna den s. k. pendeln eller hissen. Denna består vanligen av en
lamphållare med vred, upphängd i en dubbelledare, samt en skärm eller reflektor av
opalglas, benglas, mjölkglas eller emalj erad plåt, vilken på ett eller annat sätt fästes vid
denna lamphållare. Dessa armaturer giva ett ur hygienisk synpunkt dåligt ljus, då
ljuskroppen i allmänhet ej är tillräckligt avskärmad, och de böra av denna anledning aldrig
användas för de starkt bländande halvwattslamporna. Utseendet av andra
inomhusarma-turer såsom takkronor, bordstakar etc. är numera så välbekant, att vi ej vidare
behöva upptaga utrymmet med deras beskrivning. Vi kunna ej undgå att framhålla,
att en stor del av de i handeln tillgängliga armaturerna ur belysningsteknisk synpunkt
äro synnerligen oekonomiskt anordnade, med lamporna helt eller delvis inneslutna i
s. k. konstsmide av järn eller koppar och i olika färgat tyg, fransar etc.
Användandet av dylika armaturer måste onödigtvis fördyra det elektriska ljuset, då
verkningsgraden för dem knappast överstiger 20—40 %. Vid utarbetandet av dessa och
liknande armaturer förefaller det, som om konstnären mången gång har bortglömt, att
armaturen är avsedd att användas för belysningsändamål, och i detta sammanhang bör
lämpligen påpekas nödvändigheten av ett mera intimt samarbete mellan konstnären
och belysningsteknikern.
Å fig. 201 visas utseendet av några typiska armaturer för erhållande av direkt,
halvindirekt och indirekt ljus. Genom den olika utformningen och konstruktionen av dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
